Vad är ett torp utan fina örtagårdar där man får litet krydda till måltider och sallader. Nåja, några örtagårdar har vi kanske ännu inte på torpet. Har planterat de tre grundörter jag tycker att skall finnas i alla trädgårdsland. Det vill säga persilja, dill och gräslök. Köptre inte några frestande skyltar med deras namn för att göra det lilla trädgårdslandet - och fotografiet - fint. Till och med jag känner till hur de ser ut.
Tanken är förstås att det skall utvidgas med mer exotiska örter och då kan jag mycket väl tänka mig att köpa de små frestande namnskyltarna. Kan vara bra att ha för min skull också, inte bara för fotografiets mysighetsfaktor alltså.
Trädgårdslandet är beläget nedanför rabarbern som har en hel historia som är värd att berättas. När jag - total novis i trädgårdsodling - i våras såg de första stora knopparna som kommit upp till vårsolen slog alarmklockorna och jag såg för mig hur jättesliden (som jag då ännu trodde var trädgårdsbambu) anföll. Rusade blint till redskapsskjulet och tog första bästa spade och började gräva upp dem. Blev otroligt imponerade av rabarberns rötter som var i samma storlek som ämbar, och grävde så att svetten lackade.
Lyckades få upp en hel del rabarberknoppar som jag belåtet lät ligga för att visa upp åt mamma som kom på besök nästa dag. Hon konstaterade ganska kortfattat att det faktiskt handlade om rabarber och INTE vad jag trodde. Fick med andra ord snopet lägga tillbaka de illa tilltygade rabarberknopparna. Det var bara att hoppas på att den skulle läka, OCH DET GJORDE DEN till min stora förvåning och glädje! Så här är ett levande bevis på att även kolossala misstag kan förlåtas i ett trädgårdsland vilket är ganska tröstande.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti