Pinnsoffor och rosenblom

Måste bara lägga in en bild av min New Dawn som nu hälsar oss med rosenblom varje gång vi kommer till torpet. Den ser kanske inte så prydlig men blir så glad att se den och få beundra den skira färgen på rosorna.
Annars går arbetet för mig vidare här hemma genom att måla pinnstolarna som egentligen skulle målas under förra vintern - pyttsan, så gick det ju inte. Nu har jag sammanbitet målat de grannröda stolarna med ett lager gammalgrön färg. Och de blir så vackra. Det gör det tråkiga jobbet med att måla pinnstolar litet roligare. Inte skall man heller förglömma att allt blir betydligt roligare när jättejobbet att måla pinnsoffan på bilden är klart. Då känns den besvärligaste lilla stol som en bagatell:o).

Soffan skall inte stå där den står i bilden. Där skall placeras min vita sekretär. Den fick jag av mina föräldrar när jag flyttade hemifrån. Under flera år har den på vår vind väntat på att få komma till torpet. Nu är den en del av det stora pusslet jag lägger - det blir nog bra! Litet trångt innan vår drömveranda byggs, men tålamod Marit, Slow life!.
Kammaren har genomgått en stor förändring då Krisu målade den i söndags. Har inte ännu sett hur den ser ut men antar att den blev härligt ljus. Nu återstår bara tapetsering av en vägg och golvmålning så är den faktiskt klar (förutom eljobbet). Det mera tidskrävande jobbet fanns i stugan och i trädgården förstås. Men om man inte gjort det jobbet skulle det inte finnas några vackra rosor som välkomnar en när man kommer till torpet. I stället skulle man mötas av skräp, skräp och skräp. Och säg; vem mår bra av det.

Pusselläggningen har startat

Jag har aldrig varit en vän av att lägga pussel. Det är för många bitar, tar för lång tid och, ja, är inte min grej alltså. Kanske det är därför jag är litet nervös för att snart börjar verkligen läggandet av ett stort pussel - nämligen att samla ihop alla saker som vi samlat på i många år, och av dem skapa en helhet.

Inredningsjobbet har redan börjat i och med att den här gamla byrån fick sin rätta plats. Tycker den passar ganska så bra vid muren intill bastun och farstun.
Farstun, ja den ser riktig trevlig ut vitmålad och välkomnande som den är. Den skall få ljusblåa Laura Aschley-gardiner sydda av ett tyg som jag för ett par tre år sedan hittade i en fyndlåda:o).

Men inget blogginlägg utan några ord om tuppen... Tuppen på tuppen har nu fått en nu plats bredvid dörren för att inte försvinna eftersom jag målat den svart med pinotex. Det är helt fantastiskt hur träet sög in sig färgen och jag fick måla två lager för att den skulle bli jämnt och snyggt. En annan nyhet angående den viktiga instansen är grunden, dvs det lager av tegelstenar jag ordnat kring tuppen för att skapa illusionen av en grund. Den placerades på några telegstenar när vi hämtade dit den och så har den fått stå. Det har liksom varit som om den skulle ha svävat i luften. Det är viktigt att ha en stadig grund i livet, det gäller såväl för människor som för tuppar.
Lägg också märke till de stora staketdelarna i bakgrunden. De har vi köpt begagnade av ett företag som inte längre använt dem. Nu är de insynsskydd till kompostområde som tokigt nog finns rakt vid porten och parkeringsplatsen. Nu är det betydligt prydligare att komma till torpet och man slipper åsynen av skräp (trots att det mesta är bortstädat) - skönt!

En plats i skuggan

Arbetet på torpet går framåt och svetten rinner. Vad är då bättre än att kunna ta sig en ordentlig paus i skuggan och svalka sig. Det här är platsen för det, eller egentligen en plats där man skall kunna sitta ned i lugn och ro och kanske läsa en bok, fundera och ta det lugnt. Även under en varm dag är det svalt under den stora lönnen i (öhum...) parkdelen till torpet. Det är alltså någta kvadratmeter utanför hundinhägnaden som är ganska vacker med stora stenar och min lilla idegran.
Stolen den är ny men inte en ny bekantskap för oss. Den har länge stått i Eijas garden med ett av benen sorligt invikt. Både jag och Krisu har sett på den och funderat om man kunde reparera den. I lördgs slog vi till och frågade vad hon skulle vilja ha för den. Dyr blev den trots skadan men vi fick den under inköpspriset. Efter en mild behandling av Krisu är den nästan som ny och man kan redan använda den.
Arbetet inne i torpet går nu framåt med fart. Själv har jag ägnat mig åt att försöka få muren målad helvit utan grå fläckar. Den suger i sig färg som ett barn modersmjölk:o), och det är svårt att hitta alla fläckar på en gång.
Krisu är i dag på jakt efter elavbrytare från förr och jag hoppas att han hittar vad han söker i Borgå Jernhandel. Vill så gärna att de skall ha litet patina och inte vara dedär fyrkantiga kolosserna man är van vid.
Snart börjar vi flytta in i stugan och jag är nervös. Det är ett helt nytt skede i vårt torpliv och jag hoppas vi tycker lika mycket om det som vi tyckt om arbetet med att renovera det!

Surt sa räven, eller en bitter bakläxa

Ibland går det inte riktigt som man vill när det gäller trädgård och nyskapande. När vi kom till torpet fanns det en hel del som jag genast visade "tummen ned" åt. Till det hörde de underliga repfunderingar som fanns vid min favoritdunge med syrener och körsbärsträd där man svänger in till parkeringen.
Eftersom jag är en handlingens kvinna beodrade (:o)) därför genast i fjol somras att de fula, slitna repen skulle tas bort och det gjordes. Sen kom vintern med ett enormt snötäcke och saldot var följande. Ett stort kärsbärsträd som brustit under snön och lutat mot syrenbuskaget. Körsbärsträdet måste vi ta ned men ättlingar till det finns ännu kvar. Syrenbuskarna är nu stöttade med en T-formad stötta och uppbundna med ett rep för att resa sig igen. En mycket vacker buske är halvdöd och som ni ser så ståtar ett blått band i växtligheten på bilden.
Vår gubbe visste med andra ord precis vad som behövdes för att behålla grönskan och jag har åter fått lära mig en läxan på det besvärliga sättet. Nåja, kanske det behövdes en rensning i bersån för lummigt grön är den ännu, trots vinterskadorna. Och inte är det ju bara snön som tär på naturen. Det efterlängtade regnet blev ett skyfall som förstörde både riddarsporrar och en hel del blommande rosor! Men i varje fall är vattensåarna fyllda och trädgården vattnad - skööönt!

Som det såg ut förr och rosenblom

Har äntligen gjort ett besök i Virböle hembygdsmuseum som finns nära torpet. Vi åker förbi den stora gamla bondgården varje gång med tanken att man borde... Inget har i varje fall blivit gjort. Nu såg vi en flicka sitta på verandan och dörrarna var på vid gavel så vi slog till. Det visade sig att det är öppet nu under sommaren (hur var det i fjol månne???, och vi steg in. Inne flyttades man 100 år tillbaka i tiden. Där fanns en storstuga och en kammare - stor den också :o). Allt var propert och rent men mörkt och litet dystert. Kanske det var forna tiders allvar som rådde. Då när man förhördes på katekesen under läsmöten och kyrkans fördömande pekfinger höll folket fogligt och kyska...
Försökte få bilder i det ringa ljuset och lyckades rätt bra tycker jag själv.

Bifogar också en bild av rosenfröjd i torpets trädgård. Det är morsdagsrosen jag fyndade i fjol som tackar för att den räddades från att kastas bort. I trädgården blommar också min New Dawn, en nyplanterad nejlikros som trivs så bra att den ser ut som om den funnits där i evighet och en vacker skirt rosa ros som påminner om midsommarrosen. Hittade också en marktäckande ros jag planterade i fjol. Trodde att den inte klarade vintern så den har fått leva lugnt under en massa ogräs. I går belönade den mit (för vad, kanske misskötsel?) med vackra rosa rosor - så rosorna blommar i Lovisa som de sannerligen gjort under det här veckoslutet!
Mer om veckans jobb följer, vi har varit duktiga i sommarvärmen!

Lagt golv ligger

Krisu har i hettan lagt golv inne i torpet och kom i går hem med ett skakigt bildbevis som han tagit med sin telefon:o) Nåja, så hemsk är jag väl inte att jag kräver sådana men det är roligt att se att arbetet har tagit ett steg framåt och fraförallt att se hur det ser ut. Verkar som om det bruna golvet är helt ok,. Vi kunde också ha valt ett grått golv men eftersom det inte passade in i stugans varma färgskala fick det bli det bruna. Alternativen var bara två och eftersom golvkaklet prismässigt passade vår plånbok slog vi till. Bra ser det ut och lättas upp av en ljusgrå fogmassa. Krisu har också målat muren vit så bara nu eljobbet blir gjort kan man så smånigom börja flytta in saker i stugdelen. Sen återstår bara kammaren, ett sovloft ovanför stugan, en veranda och....
Jag är sådan som i min fantasi precis vet hur det skall se ut och faktiskt får energi av hoppet medan min stackars make känner det som en enorm börda och press på att allt skall göras nu. Så är det inte, det är en femårsplan i äkta Sovjetanda!
Jag är bra på sådana så länge det inte gäller mitt eget liv. Då blir det bara krångligt och besvärligt.
Om nu nån som inte känner mig undrar att varför Krisu skall göra hela jobbet medan jag sitter hemma och rullar tummarna, alt. spottar i taket kan jag bara konstatera att han föredrar det. När han är ensam får han jobba på utan avbrott. Om jag är med - ja egentligen behövs inga ord för den mardröm ett sådant scenario skulle vara för min älskade make. Inte heller skulle något bli gjort.
Men nu har vi igen kommit ett stort steg framåt och i nästa vecka är det dags för eldragningen inne i huset. I like it!

Njutit i Eijas trädgård

Eija Klauckes trädgård Eijas' Garden i Strömfors är nog värd ett besök. Eftersom vi redan för andra året regelbundet kört förbi och också shoppat i hennes trägårdsbod började det bli litet pinsamt att man inte tittat på trädgården som hon både byggt upp och planerat. Kan förstås till mitt försvar säga att jag inte ville göra det ensam och gärna ville ha nån annan med mig än Krisu. Om sanningen ska fram så handlar det nog ändå bara om planering - en dålig sådan.
Nåja i onsdags var det dags och med mamma i släptåg begav jag mig dit dit. Var inte riktigt säkert vad jag skulle få se. Trädgården är inte många år gammal och Klaucke har gjort en stor del av jobbet själv. Därför fanns en liten oro att jag skulle bli besviken. Samtidigt vet jag att hon är en sakkunnig kvinna som pyr av energi och det ledde åter till höga förväntningar. Det var med andra ord en något ambivalent Marit som tog de första stegen in i trädgården.
Så här efteråt är det bara att konstatera att jag gillade den. Den har hunnit växa i ett par år och blommorna har fått inta sin plats. Där finns en stor karpdamm, en japansk del, en blomträdgård som var inhägnad av tegelväggar och mycket vackra växter som inspirerar, bla fingerborgsblommor - digitalis tror jag som är en giftig med vanlig torpblomma. Något för oss - utanför hundområdet givetvis.
Där fanns också oändligt med vackra rosor och statyer både här och där. Har inte förr varit någon trägårdsstatymänniska men det börjar klia allt mer i fingarna för att skaffa en till - vi har ju redan vår ängel.
Det som med säkerhet kommer att dyka upp (sic) är ett fontänshuvud av betong från henne. En fisk kanske, ja fontän alltså. Vi vill gärna ha ett vattenelement i trädgården. Det är både skönt och uppfriskande att höra porlande vatten under varma sommardagar. Krisu gillar det också så jag planerar redan att ge något till en tillhörande trädgårdspott till födelsedagspresent åt honom. Och nej, han läser nog inte bloggen, tror jag, kanske:o)