Viola Renvalls dikt Den allra sista gången fick mig nästan att börja gråta i dag. Vi var på urnebisättningen och tog avsked av min gudmor. Samtidigt var det ett farväl av Dalsland och en del av min barndom.
När en av våra Sverigebekanta lästen dikten var tårarna inte långt borta. Tänk att mitt förhållande till min gudmor - som verkligen inte var lätt - ändå betydde så mycket för mig. Och dikten, den är alldeles underbar i sin smärta. Vacker och sorlig med en liten ljusglimt i slutet.
Nu ser jag framåt mot morgondagen när det blir traditionell guidning på härliga Läckö slott. Nenne skall få en dos kulturhistoria men före det är det dags för ett stort lopptorg på Melleruds torg.
Hej då tant A-L!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti