Hej alla! Jag har flyttat bloggen till adressen sommarenpatorpet.marthabloggen.fi och hoppas att ni alla tar er en titt på den där också - vi hörs, mvh Marit:o)

Rosenfröjd och vindspel

Nu är golvet i kammaren målat - tyvärr behövs det ett varv till för att färgen skall täcka ordentligt. Visst skulle det ha varit roligt att visa en fin bild på hur det ser ut men nej. Har varit på min tvådagars kurs så får bara fantisera vilt och hejdlöst. Supersnyggt alltså.
Orsaken till min hurtiga ordanvändning är ju nog att det var en ordkonstledarkurs och får snart mitt certifikat - det är jag stolt över.
Rosen som syns på bilden är av kanadensisk sort och skall vara tålig. Namnet har jag helt glömt bort så ni får nöja er med rosens hela blomsterprakt för i år. Nåväl, den är ganska nyligen planterad så en så här fin ros som ännu var i knoppform när jag köpte den vilket är ganska så bra. Vacker också och härligt ljus aprikos:o)

Jag har alltid tyckt om vindspel, vindorglar eller vad de nu heter. Läste någongång att man skall ha ett utanför dörren så att trollen skröms bort. I Feng shui är ett vindspel ett måste - tro skrönor, använd Feng shui eller bara tycka om speklens slumpartade sång. Jag väljer det tredje alternativet. Och alltid är det ju bra att trollen inte vill komma in:o) inte tackar jag heller nej till livsgivande chi i torpet. Ha det bra så här när en ny stressig arbetsvecka har börjat, såväl i trädgårdar som i kontor!

Raisa och Rudolf har anlänt

Vilken liten mardröm, drama till och med. Lade in bilderna i går så att jag i lugn och ro - på en annan dator - kan skriva inlägget här. Under natten har Blogger uppdaterat hela systemet. Gjorde att jag inte hittade den kära redigera-platsen och inte kom åt bilderna. Dramatik alltså och en alltför sorglig bekräftelse på att så litet händer i livet...
Nånej, nånej, har fått i uppdrag att intervjua årets Fredrika som råkar vara Astrid Thors. Har en verklig respekt för kvinnan och är nervööööös....
Till bloggen nu efter några halvhysteriska utgjutningar.
Raisa och Rudolf har som sagt nu anlänt från K-rauta. De två billiga och skrangliga plantorna är nu tryggt planterade i Strömforsjord och bjuder säkert på god skörd i framtiden. De är Hagtorn, tyrni på finska, och skall förgylla vår "frukträdgård":D :D :D på torpet tillsammans med chokladkörsbärsträdet. Det som producerar chokladöverdragna körsbär med vispgrädde, eller hur det nu var.
Vi var på en snabbvisit en kväll till torpet. Synd egentligen eftersom jag gärna skulle ha varit där längre men eftersom vi båda var litet stressade med tankarna på annat håll så drt bara blev så.
Veckoslutet går åt till att vara på ett läger (sic), för att förbereda ordkonstsäsongen. Det skriker i mig av ovilja att tvingas vara borta hela veckoslutet men bra för ordverkstaden så jag får väl foga mig, motvilligt morrande så här inför. Kommer nog att ha det trevligt bara jag transporterats till folkhögsskolan i Karis - Tack härliga Micki som kör från Sibbo - roligt med skjuts också:o)

Men visst skall det hända på torpet också. Krisu skall måla kammarens golv. Han vill göra det medan det ännu är varmt ute - väl fiffigt. Först slipa och sedan måla det med en gammalgrå stilig färg - vad spännande det skall bli att få se det. Och efter det är det dags för tapetsering:o)Jej!

längtan

Nu längtar jag till torpet. Veckoslutet som gått har varit fyllt av jobb, Lowisa historiska hus och födelsekalas. Ingen torptid alltså så nu har jag abstinens och en hel del blommor och buskar att plantera. Än så står de här i Borgå bredvid liderdörren antagligen dränkta av morgonens regn. Nåväl, regn är bra för då vet jag att det inte går nån nöd på blommorna vid torpet heller.
I dag skall jag prissätta och märka en massa produkter som skall till Ida-boden och Nelly,s art and crafts i Borgå. Det är länge sedan jag fyllt på lagren så det blir roligt med litet variation.
Här är en bild av en knopp som nu slagit ut och förmodligen redan ser ganska hängig ut. Skall försöka plåta den när vi far dit så får vi ser hur tiden - och naturen - haft sin gång!

passion på torpet

Att köpa ett litet hus är en större sak än man kan tänka sig. Själv är jag på det sättet litet vidskeplig att jag gärna vill att huset, i det här fallet torpet, skall ha en god historia. Att människor som bott där har varit bra människor och älskat stället. Vet inte så mycket om vår gubbe som ägt torpet men att ha gillat huset märks på så många sätt hela tiden. Han har varit väldigt noga med torpets ventilering, marken tätt intill torpet är dränerat, han har skapat nytt såsom farstun och byggt till hela kammaren.
Frågade mig ändå om det funnits kärlek där, passion. Därför blev jag så glad när jag hittade denhär lilla tavlan bland allt bråte i kammaren. Den sitter nu i farstun, upphängd så som den var när vi köpte torpet, för att påmina oss att det minsann har funnits kärlek och passion på torpet - förr också:o)

kompostera mera...:o)

Det finns en hel del saker man måste ta i beaktande då man planerat ett fritidsboende med flera hundar. För att vara rakt på sak är problemet hundskit - vad göra med den - det kommer ju en hel del ur våra små gullegrisar.
En lösning skulle ju vara att samla allt i påsar och ta med det hem i bilen:(. Men nej, kan nog inte tänka mig det så vi har nu investerat i en sprillans ny kompostor. Inte en värme sådan, de är asdyra. Utan en plastlåda med ett lock. Det jag också har köpt är den lilla boken "Kompostboken". Den längtar efter att jag skall läsa den medan jag åter ger den nervösa blickar.
I princip tycker jag att det skall bli roligt att kompostera den redan nämda skiten, hushållsavfall och allt trädgårdsavfall som uppstår under årets gång. Problemet är bara att det verkar så besvärligt. Komposten skall skötas, vara fuktig, får inte torka. Tänk om jag glömmer den, fyller på för mycket torv eller skapar en mindre ekologisk katastrof i vår kompostor. Så känns det men jag antar att det i praktisken bara är att kasta dit det som skall komposteras, litet strö då och då samt se till att den är så där lämpligt fuktig hela tiden...
Nå ta ni och njut av de här bilderna från "the estate's compostor area" :o). Den nya gröna döljs fint av staketet medan den gamla - uttorkade - ännu sticker upp sina vilda kvistar över staketets kant. Borde ta mig en kratta och kuva de ostyriga kvistarna så att det ser snyggare ut, shall do, shall do, in time!
och jo, presenningen som syns i övre högra hörnet är toans tak:)

Samma bild med mera saker inför födelsedagskalas

Så kom den stora dagen då Krisu för andra gången hade födelsedagskalas på torpet. Ett trevligt kalas blev det också med sol, skön skugga under parasoll och trevliga gäster/saker att diskutera.

Arbetet inför kalaset var desto mer hektiskt för vi ville ju inte ge den uppfattningen att det inte hänt nåt under ett år. Slutresultatet blev riktigt bra och då menar jag jobbet, förberedelserna och allt som vi förde dit. Det blev en rejäl slutspurt och nu syns också det vi gjort. Det känns så fint och värmer hjärtat.
Saker och ting som vi hämtat ut har passat överraskande bra på sin rätta plats. Det som tyvärr inte alls passade var handtagen till köksskåpet som jag så stolt har visat på bild i fjol. De var alldeles för stora och klumpiga till de små dörrarna så vi får tänka om och ge handtagen vidare.

Köpte för ett par år sedan en hel badrumsutrustning på K-rauta för 2 euro per grej. Vi har tandmuggar, wc-pappershållare mm, allt i glänsande krom. De skulle också på plats till kalaset men måste ärligt erkänna att jag allt var litet orolig för hur de skulle passa in i torpmiljön. Det visade sig att de inte alls var så överdrivet glansiga som jag kom ihåg och blev riktigt bra! Knepiga var de att fästa i väggen men jag lyckades med det, kanske det var därför serien såldes ut - vem vet?

Nu börjar det ta form

Arbetet är nu en rolig fas och vi lägger pussel för fullt. Det mesta av renoveringen i stugan är klar och nu flyttar vi in saker. Det betyder att man börjar arbetet med att gräva i alla de kassar som förvarats litet här och där fyllda med saker som skall till torpet. Inte att förglömma de kökssaker som finns ute i ett lider som vi använde när vi hyrde en liten stuga i Forsby. Suck så smutsigt allt antagligen är...

I plastpåsarna i vilka vi förvarat dittan och dattan hittar vi en hel del ting som man redan trott att var försvunnet. Som exempelvis en vacker specialgjord emaljskylt med vägnumret som vi beställde från Sverige första vintern vi ägde torpet. Ett annat fynd som jag helt enkelt hade glömt bort var ett litet blombord jag förra sommaren köpte på ett loppis i Sverige:o) Hjälp så glad jag blev när jag upptäckte det.

Som bilderna visar finns det gott om utrymme i vår stuga så nu planerar jag att flytta ut matbordet på golvet så att pinnsoffan inte är en del av matgruppen.
Till spishörnan så fick vi en sådan fläkt jag ville ha. Hade sålt litet egenhändigt gjorda smycken i en affär och fick betalt. En glad överraskning som gjorde det möjligt för oss att köpa en i rätt form. Den kommer att komma bättre fram eftersom väggen bakom den så småningom tapetseras.

Är det inte en fin studie av Krisu i knappt dagsljus. Blev förskräckt när jag tog bilden och trodde att kameran fått knäpp. Det visade sig att Nenne hade använt kameran för att fota i starkt solljus. Blev bättre när jag ändrade inställningarna för att fota interiörbilder, men nog så stiligt med det knappa ljuset som lyser in på Krisu.

På plats

Ah..., kylskåpet är äntligen på plats och nu får man hoppas på säkra kylskåpsdagar i torpet. Blev själv aningen orolig över hur det skulle se ut när min mor konstaterade att "aj, ni skall ha ett svart kylskåp". Då kom tvivlet som sköljde över entusiasmen från ögonblicket jag förälskade mig i det i Ikea. Nu är det i varje fall på plats och ser helt bra ut. Allt behöver inte vara vitt trots att jag gillar ljus.

Hela stugan är nu städad och allt som inte skall vara där är flyttat till kammaren. Får se hur det blir när vi får dittransporterat bordet och min sekretär. Är orolig över att det skall bli för trångt och skapa en klautrofobisk känsla. Samtidigt är stugdelen större än man tror så man får se. När allt onödigt tas bort blir det kanske riktigt bra. Jag håller i varje fall tummarna.

Ro

För oss har det redan hunnit bli en livsstil att fara ut till torpet och jobba. Man kunde kanske tänka att det inte är någon vidare hobby, bara stress och tandagnisslan. Men det är tvärtom, arbetet blivit en källa till ro och glädje. Redan när jag kommer dit och ser trädgården så känner jag glädje och tillfredsställelse. Nu när det regnar kan man njuta av att jobba inomhus så länge det öser ned för att sedan gå ut och andas av den fräscha luften - vad skönt och framförallt tyst. Det är ro för mig.

Det här blogginlägget får illustreras av en bild från trädgården och en av vår fina skottkärra. Den hörde till de föremålen som jag såg på med fasa den första gången vi var där. Tanken var att den diskret skulle försvinna för en yngre förmåga men icke sade nicke. Den är bra! Lätt att köra, bekväm att skuffa och där en ny skottkärras hjul gav upp så skuffade vi vidare med denhär - en superskottkärra alltså och det får självklart bli kvar. Precis som den är, rostig och gnagd av tidens tand!

I går upplevde vi en efterlängtad triumf efter våra vedermödor med kylskåpet. Som sagt hade jag blivit förtjust i ett Ikeakylskåp men när vi kollade upp det så var priset 499 euro. Det var ungefär dubbelt mer än vad vi kunde tänka oss så jag kände mig en aning resignerad vid tanken på kylskåp överhuvudtaget. Hade ändå ett möte i Dickursby i går kväll och Krisu erbjöd att köra mig. Under mötet skulle han botanisera i de stora elektronikaffärerna som finns i Vanda. I bilen dit pratade vi om kyskåpsdilemmat och gjorde ett beslut. Han skulle fara till Ikea och OM det kylskåp vi förra gången var på Ikea såg i fyndhörnan 30 procent billigare fanns kvar så skulle vi ta det.
Det har gått veckor sen vi var där så sannolikheten att det skulle ha funnits kvar var inte så stor men hoppas kunde man ju. När jag kom till bilen efter mötet var kylskåpet inpackat i bilen. Han gick direkt till fyndhörnan och där stod kylskåpet som jag förälskat mig i och bara väntade på att komma till torpet. Några större skavanker hade det inte heller. Prisnedsättningen var för att det hade stått framme! Yess, alltså:o)

Att skynda långsamt

Märkte till min fasa att min deadline för sommarens arbete snart går ut. Den är den 19 augusti - Krisus födelsedag. Då skulle det nästan vara färdigt, stugdelen alltså. Nu är det inte så. Som två blinda möss irrar vi omkring i labyrinten av allt arbete som skall göras. En stor orsak till att stugdelen nu inte är färdig är ju att vi förirrade oss in i kammaren och började med den också. Inte bra allt för arbetseffektiviteten men desto roligare. Det är nämligen så att där stugan är ganska mörk så blir kammaren ljus. Och jag som älskar ljus... Så här på måndag morgon värker hela min kropp efter allt målningsarbete från i går. Men det var värt det!

Ett renoveringsarbete går sällan som på räls och alla som arbetat med dylika projekt vet nog om tidtabeller som brister, mindre roliga överraskningar som kommer fram när väggar rivs och så vidare. Hittills har vi haft tur, än så länge verkar huset friskt, men tidtabellerna, de vill inte hålla.
Ett bakslag som gjorde mig litet uppgiven var att det fina gamla Gram-kylskåpet vi fraktat dit "pamade". En illaluktande rök spred sig inne i stugdelen och jag trodde för en stund att en oupptäckt mögelbomb exploderat i huset. Det var kylskåpet. Nu är vi alltså utan ett sådant.
Nu kan man ju fråga sig vad problemet är - gamla kylskåp finns så att det blir över. Problemet är att Gramkylskåpet såg ut just som jag ville att vårt kylskåp skall se ut - litet som det jag för några veckor sedan förälskade mig i ett svart Ikeakylskåp fastän vitt - nästan fake 50-tal alltså. Och dendär fablessen för att ha ett begagnat kylskåp har nog sakta falnat i och med röken som pyrde ut från kylskåpet. Det får bli ett nytt. Det där från Ikea:o)
Ja, ännu om rubriken alltså, om att skynda långsamt. I vår familj går det ut på att jag stressar och skyndar medan Krisu tar det lugnt och gör allt i egen takt. Att sånt!

Avbrytare med stil

Det heter ju att skomakarens barn går utan skor och detsamma gäller nog för torpet. Krisu är starkströmstekniker till yrket och det borde inte vara några större problem att göra elarbetet. Planerat är det också av projektets överarkitekt:o).
Nåja, kanske det ändå ibland är bättre att vänta litet så att man får arbetet rätt gjort. Eftersom han numera är i kontorsteknikbranschen kan han inte det senaste inom bestämmelser om användning av elektrisk utrustning.
Min tanke var nämligen att vi skulle ha gamla strömavbrytare för att inte förstöra interiören med fyrkantiga fula saker. Vi har fått litet avbrytare av vänner. För att komplettera samlingen begav sig Krisu till Borgå Jernhandel. Där fanns en hel förpackning med härliga gamla avbrytare. Krisu var redan på väg att ta fram plånboken när försäljaren sade att man kanske inte får använda dem när man drar in el i ett hus som inte haft det tidigare.
Det stämde, en koll vid försäkringsbolaget visade att det skall vara nya avbrytare för att försäkringen skall vara i kraft. Bummer, alltså!!!
Som tur hittade vi sötnosarna på bilden i en specialaffär och kunde efter skrämselhickan lugna ned oss samt sätta oss i soffan och vänta på att någon skall installera elen:o). Tillverkaren är för övrigt Strömfors works och det passar väl ganska bra just i Strömfors!

Äntligen målade stolar och mission impossible

De röda stolarna vi hämtade hem från torpet har stört mig ända sedan i fjol höst då de forslades hit. Illröda stod de då på gården och retade mig med sin granna färg. Började måla en stol men kom aldrig längre.
Nu har jag samlat alla mina krafter i två perioder och målat dem. De blev bra men det är ingen dröm att måla pinnstolar minsann. Och när ännu pedanten och perfektionisten inom mig vaknar är det näst intill en mardröm. Men nu är de som sagt målade, klara och jag känner mig som en ny människa.

Brukar tänka hur mycket roligare det är att använda saker som man själv satt ned litet energi på att fixa upp, men ibland känns det ändå för mycket. Den fina känslan infinner sig exakt då arbetet är klart och man hunnit pusta ut en stund. Då är det dags att gå och titta på föremålet, vara nöjd med sig själv och kanske till sin stora fasa hitta nåt som blivit fel. Sen tas möbeln i bruk och man glömmer snabbt bort alla missar som i efterskott upptäckts.

Bifogar en bild av en verklig mission impossible som vi kommer att ta itu med under hösten. Egentligen är jobbet värre än det ser ut och det kommer bara att behövas litet slipning, limning och oljning. Delarna på bänken hör till min pappas gamla kontorsstol som jag tar med till torpet. Den kommer att bli bra till min sekretär och kanske jag sitter och jobbar i den. Det får tiden utvisa men hoppas att det blir på det sättet!

Dörr till jordkällare och Clematisblom

Odlarlycka är en härlig känsla men inget att ta förgivet när man planterar dyra plantor. I fjol köpte jag en vacker clematis som definitivt inte belönade mig - tvärtom gick sommaren utan att jag hittade en enda blomma och i år kom den inte upp längre. Beslöt mig då för att det i år skall bli andra bullar och köpte en dyr en från Eija's garden. En estnisk sådan som skall tåla kalla vintrar (och vanvård?).
Under sommaren har jag strukit omkring den som en varg kring en fårskock. Clematisen har trotsigt stirrat tillbaka på mig och vuxit lååångsamt. Själv har jag svurit ve och förbannelse över att jag självklart planterade den på samma ställe som den förra. Kanske det var platsen som dödade den första - inte alls min dåliga omsorg???
I går när jag tog mig en till på plantan hoppade mitt hjärta till i bröstet av glädje. Den lever och blommar med vackra blommor. På en gång gick jag från att vara en misslyckad clematisodlare till en riktig clematissuccé. En odlare vars clematisar frodas och trivs. När man är en trädgårdsentusiast helt utan uppfattning om de egna begränsningarna föds förstås tanken om att det behövs fler clematisar på torpets tomt. Och när det ännu finns en så självklar plats till höger om byggnaden till jordkällaren var det nu är torrt och eländigt. Ja, då beger man väl sig ut till närmaste trädgårdsbod och förser sig med en Jackmannii - lättodlad och tålig som den är. Den kommer nog att trivas eller... Åtminstone är jag försedd med ett ton av förmaningar om hur en clematis skall planteras. Det hade jag faktiskt ingen aning om, på riktigt alltså:o)!
OBS, bilden av jordkällaren togs ursprungligen för att visa den fina dörren min far gjort till jordkällaren. Där har tidigare funnits ett gammalt fönster. Med ens ser jordkällaren nästan ok ut. Bara tiden lider kommer den att få panel av de slitna plankorna som står lutade mot den!

kanske stökig men nymålad

Ja, som bilden visar är ordningen kanske inte den bästa i vår kammare. Vad ordet kammare egentligen innefattar är jag ganska omedveten om. Vår kammare skall innehålla både sovrum - sängen skall placeras framme till vänster om fönstret - och vardagsrum - soffa och teve där jag stod när jag tog bilden. Väggarna är alltså redan en gång målade och under veckan skall Krisu och jag fara ut och jobba med väggarna innan vi sätter igång att tapetsera väggen (den till höger vid dörrarna). Sätter in en bild på tapeten och våra avbrytare till elen inom kort.
Kammaren är ljus och fin och jag tror att jag kommer att trivas där. Det är också den som jag har stora planer för. Vi lämnar taket omålat eftersom tanken är att det skall bort = skede 1. Skede 2 är en veranda som börjar där det stora fönstret finns. Skede 3 är ett eventuellt sovloft överom själva stugan. Får se om det överhuvudtaget blir av. Vi är litet oroliga för att det blir alldeles för varmt i ett loft under taken när det är hett om somrarna. Får se, huvudsaken att skede ett och två blir gjorda (säger jag såå anspråkslöst). Krisu ryser nog när han sen kanske någongång läser det här inlägget:o)

Pinnsoffor och rosenblom

Måste bara lägga in en bild av min New Dawn som nu hälsar oss med rosenblom varje gång vi kommer till torpet. Den ser kanske inte så prydlig men blir så glad att se den och få beundra den skira färgen på rosorna.
Annars går arbetet för mig vidare här hemma genom att måla pinnstolarna som egentligen skulle målas under förra vintern - pyttsan, så gick det ju inte. Nu har jag sammanbitet målat de grannröda stolarna med ett lager gammalgrön färg. Och de blir så vackra. Det gör det tråkiga jobbet med att måla pinnstolar litet roligare. Inte skall man heller förglömma att allt blir betydligt roligare när jättejobbet att måla pinnsoffan på bilden är klart. Då känns den besvärligaste lilla stol som en bagatell:o).

Soffan skall inte stå där den står i bilden. Där skall placeras min vita sekretär. Den fick jag av mina föräldrar när jag flyttade hemifrån. Under flera år har den på vår vind väntat på att få komma till torpet. Nu är den en del av det stora pusslet jag lägger - det blir nog bra! Litet trångt innan vår drömveranda byggs, men tålamod Marit, Slow life!.
Kammaren har genomgått en stor förändring då Krisu målade den i söndags. Har inte ännu sett hur den ser ut men antar att den blev härligt ljus. Nu återstår bara tapetsering av en vägg och golvmålning så är den faktiskt klar (förutom eljobbet). Det mera tidskrävande jobbet fanns i stugan och i trädgården förstås. Men om man inte gjort det jobbet skulle det inte finnas några vackra rosor som välkomnar en när man kommer till torpet. I stället skulle man mötas av skräp, skräp och skräp. Och säg; vem mår bra av det.

Pusselläggningen har startat

Jag har aldrig varit en vän av att lägga pussel. Det är för många bitar, tar för lång tid och, ja, är inte min grej alltså. Kanske det är därför jag är litet nervös för att snart börjar verkligen läggandet av ett stort pussel - nämligen att samla ihop alla saker som vi samlat på i många år, och av dem skapa en helhet.

Inredningsjobbet har redan börjat i och med att den här gamla byrån fick sin rätta plats. Tycker den passar ganska så bra vid muren intill bastun och farstun.
Farstun, ja den ser riktig trevlig ut vitmålad och välkomnande som den är. Den skall få ljusblåa Laura Aschley-gardiner sydda av ett tyg som jag för ett par tre år sedan hittade i en fyndlåda:o).

Men inget blogginlägg utan några ord om tuppen... Tuppen på tuppen har nu fått en nu plats bredvid dörren för att inte försvinna eftersom jag målat den svart med pinotex. Det är helt fantastiskt hur träet sög in sig färgen och jag fick måla två lager för att den skulle bli jämnt och snyggt. En annan nyhet angående den viktiga instansen är grunden, dvs det lager av tegelstenar jag ordnat kring tuppen för att skapa illusionen av en grund. Den placerades på några telegstenar när vi hämtade dit den och så har den fått stå. Det har liksom varit som om den skulle ha svävat i luften. Det är viktigt att ha en stadig grund i livet, det gäller såväl för människor som för tuppar.
Lägg också märke till de stora staketdelarna i bakgrunden. De har vi köpt begagnade av ett företag som inte längre använt dem. Nu är de insynsskydd till kompostområde som tokigt nog finns rakt vid porten och parkeringsplatsen. Nu är det betydligt prydligare att komma till torpet och man slipper åsynen av skräp (trots att det mesta är bortstädat) - skönt!

En plats i skuggan

Arbetet på torpet går framåt och svetten rinner. Vad är då bättre än att kunna ta sig en ordentlig paus i skuggan och svalka sig. Det här är platsen för det, eller egentligen en plats där man skall kunna sitta ned i lugn och ro och kanske läsa en bok, fundera och ta det lugnt. Även under en varm dag är det svalt under den stora lönnen i (öhum...) parkdelen till torpet. Det är alltså någta kvadratmeter utanför hundinhägnaden som är ganska vacker med stora stenar och min lilla idegran.
Stolen den är ny men inte en ny bekantskap för oss. Den har länge stått i Eijas garden med ett av benen sorligt invikt. Både jag och Krisu har sett på den och funderat om man kunde reparera den. I lördgs slog vi till och frågade vad hon skulle vilja ha för den. Dyr blev den trots skadan men vi fick den under inköpspriset. Efter en mild behandling av Krisu är den nästan som ny och man kan redan använda den.
Arbetet inne i torpet går nu framåt med fart. Själv har jag ägnat mig åt att försöka få muren målad helvit utan grå fläckar. Den suger i sig färg som ett barn modersmjölk:o), och det är svårt att hitta alla fläckar på en gång.
Krisu är i dag på jakt efter elavbrytare från förr och jag hoppas att han hittar vad han söker i Borgå Jernhandel. Vill så gärna att de skall ha litet patina och inte vara dedär fyrkantiga kolosserna man är van vid.
Snart börjar vi flytta in i stugan och jag är nervös. Det är ett helt nytt skede i vårt torpliv och jag hoppas vi tycker lika mycket om det som vi tyckt om arbetet med att renovera det!

Surt sa räven, eller en bitter bakläxa

Ibland går det inte riktigt som man vill när det gäller trädgård och nyskapande. När vi kom till torpet fanns det en hel del som jag genast visade "tummen ned" åt. Till det hörde de underliga repfunderingar som fanns vid min favoritdunge med syrener och körsbärsträd där man svänger in till parkeringen.
Eftersom jag är en handlingens kvinna beodrade (:o)) därför genast i fjol somras att de fula, slitna repen skulle tas bort och det gjordes. Sen kom vintern med ett enormt snötäcke och saldot var följande. Ett stort kärsbärsträd som brustit under snön och lutat mot syrenbuskaget. Körsbärsträdet måste vi ta ned men ättlingar till det finns ännu kvar. Syrenbuskarna är nu stöttade med en T-formad stötta och uppbundna med ett rep för att resa sig igen. En mycket vacker buske är halvdöd och som ni ser så ståtar ett blått band i växtligheten på bilden.
Vår gubbe visste med andra ord precis vad som behövdes för att behålla grönskan och jag har åter fått lära mig en läxan på det besvärliga sättet. Nåja, kanske det behövdes en rensning i bersån för lummigt grön är den ännu, trots vinterskadorna. Och inte är det ju bara snön som tär på naturen. Det efterlängtade regnet blev ett skyfall som förstörde både riddarsporrar och en hel del blommande rosor! Men i varje fall är vattensåarna fyllda och trädgården vattnad - skööönt!

Som det såg ut förr och rosenblom

Har äntligen gjort ett besök i Virböle hembygdsmuseum som finns nära torpet. Vi åker förbi den stora gamla bondgården varje gång med tanken att man borde... Inget har i varje fall blivit gjort. Nu såg vi en flicka sitta på verandan och dörrarna var på vid gavel så vi slog till. Det visade sig att det är öppet nu under sommaren (hur var det i fjol månne???, och vi steg in. Inne flyttades man 100 år tillbaka i tiden. Där fanns en storstuga och en kammare - stor den också :o). Allt var propert och rent men mörkt och litet dystert. Kanske det var forna tiders allvar som rådde. Då när man förhördes på katekesen under läsmöten och kyrkans fördömande pekfinger höll folket fogligt och kyska...
Försökte få bilder i det ringa ljuset och lyckades rätt bra tycker jag själv.

Bifogar också en bild av rosenfröjd i torpets trädgård. Det är morsdagsrosen jag fyndade i fjol som tackar för att den räddades från att kastas bort. I trädgården blommar också min New Dawn, en nyplanterad nejlikros som trivs så bra att den ser ut som om den funnits där i evighet och en vacker skirt rosa ros som påminner om midsommarrosen. Hittade också en marktäckande ros jag planterade i fjol. Trodde att den inte klarade vintern så den har fått leva lugnt under en massa ogräs. I går belönade den mit (för vad, kanske misskötsel?) med vackra rosa rosor - så rosorna blommar i Lovisa som de sannerligen gjort under det här veckoslutet!
Mer om veckans jobb följer, vi har varit duktiga i sommarvärmen!

Lagt golv ligger

Krisu har i hettan lagt golv inne i torpet och kom i går hem med ett skakigt bildbevis som han tagit med sin telefon:o) Nåja, så hemsk är jag väl inte att jag kräver sådana men det är roligt att se att arbetet har tagit ett steg framåt och fraförallt att se hur det ser ut. Verkar som om det bruna golvet är helt ok,. Vi kunde också ha valt ett grått golv men eftersom det inte passade in i stugans varma färgskala fick det bli det bruna. Alternativen var bara två och eftersom golvkaklet prismässigt passade vår plånbok slog vi till. Bra ser det ut och lättas upp av en ljusgrå fogmassa. Krisu har också målat muren vit så bara nu eljobbet blir gjort kan man så smånigom börja flytta in saker i stugdelen. Sen återstår bara kammaren, ett sovloft ovanför stugan, en veranda och....
Jag är sådan som i min fantasi precis vet hur det skall se ut och faktiskt får energi av hoppet medan min stackars make känner det som en enorm börda och press på att allt skall göras nu. Så är det inte, det är en femårsplan i äkta Sovjetanda!
Jag är bra på sådana så länge det inte gäller mitt eget liv. Då blir det bara krångligt och besvärligt.
Om nu nån som inte känner mig undrar att varför Krisu skall göra hela jobbet medan jag sitter hemma och rullar tummarna, alt. spottar i taket kan jag bara konstatera att han föredrar det. När han är ensam får han jobba på utan avbrott. Om jag är med - ja egentligen behövs inga ord för den mardröm ett sådant scenario skulle vara för min älskade make. Inte heller skulle något bli gjort.
Men nu har vi igen kommit ett stort steg framåt och i nästa vecka är det dags för eldragningen inne i huset. I like it!

Njutit i Eijas trädgård

Eija Klauckes trädgård Eijas' Garden i Strömfors är nog värd ett besök. Eftersom vi redan för andra året regelbundet kört förbi och också shoppat i hennes trägårdsbod började det bli litet pinsamt att man inte tittat på trädgården som hon både byggt upp och planerat. Kan förstås till mitt försvar säga att jag inte ville göra det ensam och gärna ville ha nån annan med mig än Krisu. Om sanningen ska fram så handlar det nog ändå bara om planering - en dålig sådan.
Nåja i onsdags var det dags och med mamma i släptåg begav jag mig dit dit. Var inte riktigt säkert vad jag skulle få se. Trädgården är inte många år gammal och Klaucke har gjort en stor del av jobbet själv. Därför fanns en liten oro att jag skulle bli besviken. Samtidigt vet jag att hon är en sakkunnig kvinna som pyr av energi och det ledde åter till höga förväntningar. Det var med andra ord en något ambivalent Marit som tog de första stegen in i trädgården.
Så här efteråt är det bara att konstatera att jag gillade den. Den har hunnit växa i ett par år och blommorna har fått inta sin plats. Där finns en stor karpdamm, en japansk del, en blomträdgård som var inhägnad av tegelväggar och mycket vackra växter som inspirerar, bla fingerborgsblommor - digitalis tror jag som är en giftig med vanlig torpblomma. Något för oss - utanför hundområdet givetvis.
Där fanns också oändligt med vackra rosor och statyer både här och där. Har inte förr varit någon trägårdsstatymänniska men det börjar klia allt mer i fingarna för att skaffa en till - vi har ju redan vår ängel.
Det som med säkerhet kommer att dyka upp (sic) är ett fontänshuvud av betong från henne. En fisk kanske, ja fontän alltså. Vi vill gärna ha ett vattenelement i trädgården. Det är både skönt och uppfriskande att höra porlande vatten under varma sommardagar. Krisu gillar det också så jag planerar redan att ge något till en tillhörande trädgårdspott till födelsedagspresent åt honom. Och nej, han läser nog inte bloggen, tror jag, kanske:o)

midsommar i skärgården

Nu har jag fått njuta av ett par dagar i skärgårdsmiljö. Inte så illa eftersom det ute i ytterskären tenderar att vara fint väder även om det är dyngsurt inne på land.
Att vara ute i lillstugan vid mina föräldrars sommarvilla är med besked annorlunda än jobbandet på torpet. Där finns inte så mycket att görs och oftast får jag nöja mig med att bläddra i tidningar eller läsa en bra bok.
I år fällde vi några små björkar och jag fick sitta och binda björkris till en fågel och några hjärtan som kommer att finnas till salu i Ida-boden. Skönt med något att göra, är inte så bra på att sitta stilla och rulla med tummarna.
På torpet går arbetet framåt i sakta mak. Krisu är nu där och lägger kakelgolv. Det blev ett brunt golv av stora golvplattor. Tror och håller tummarna för att det skall bli bra - man vet ju aldrig och dåliga överraskningar när golvet är lagt vill man nog inte råka ut för.
I morgon blir det Eija Klauckes fina trädgård i Strömfors. Den har jag länge sett fram emot att få se. Månne några inspirationsfrön sås när jag är där. Bildskörd är att vänta:o)!

Gås i blåsväder

Snart stormar det ordentligt här i Östnyland. Ett lågtryck skall vara orsaken. Det känns litet underligt för här brukar ju inte storma. Här lever vi vanligen i en grå tristess som högst sällan avbryts.
Storm är något speciellt och småsopännande - så länge inte någon råkar illa ut alltså. Sen är det inte längre särskilt roligt och man får skämmas över sin stormupphetsning som gått i muminpappans anda.
Gåsen på bilden har vi fått från goda vänner i Forsby. Den pryder nu jordkällaren och jag antar att den planlöst kommer att kastas av och an i de häftiga vindarna.
Under onsdagskvällen var vi till torpet och röjde i trädgården. Nåja röjde är nog ett litet väl dramatiskt ord för mitt planterande av plantor och flyttande av två rosor som inte trivdes där jag i fjol planterat dem. Röjande kommer först in i bilden då det handlar om vår fina ek, den som jag nästan trodde att hade dött i slutet av maj när den var så sen. Ekar lär vara sena men det visste jag inte så jag blev ordentligt orolig då jag såg de späda, litet rödaktiga bladen som då syntes medan andra träd redan hade stora blad.
Ja, till röjandet alltså. Vi sågade av två av de nedersta grenarna. De var på en meters höjd från marken och kvävde allt annat liv än parksliden som frodats där i många år. Nu är den borta och likaså en stor del av snöbollsbuskarna (som inte klarade av roundupen) och den lilla kullen ser ut som om den varit utsatt för ett anfallskrig. När ekens överraskande stora grenar fördes bortbort riktigt kände man hur trädgårdens tak höjdes. Det kändes så stort och fint och gjorde totalt ingenting att man ser rakt in till vår aningen slarviga grannes trädgård. Ett bra jobb som gjordes med andra ord:o)
I morgon är det meningen att vi skall bege oss ut i skärgården för midsommarfirande. Få se om vindarna har lugnat sig tills dess - glad midsommar!!!

Den andra sommaren

Efter en massa velande hitåt och ditåt har jag beslutat mig för en andra sommar med bloggandet från torpet. Det sitter nog redan i blodet har jag märkt. När jag är där så går jag omkring och bloggar mentalt och då är det väl bäst att man fortsätter när bloggen snällt väntar här på nätet - orörd sedan i höst.
Att börja blogga är tyvärr också ett bevis på hur litet blivit gjort sedan senaste inlägget i höst och därför tar det emot en aning. En orsak till det är att jag knappt hann trycka på punkttangenten innan himlarna öppnade sig och det föll en hel del snö. En annan orsak är nog att våren har varit fylld av jobb och andra händelser som gjort att vi först nu (öh) på riktigt har kommit igång med jobbet. Till all lycka väntar torpet snällt och tålmodigt i sin grönskande trädgård på att bli omhändertaget.

Ett stort frågetecken för mig i år var nog hur ogräsläget var. Närmare sagt hur mycket av jätte- och parkslidesen fanns kvar efter förra årets totala Roundupchock - jo har nu löäst om dåliga sidor också. Till all lycka verkar det som om utrotningsarbetet till en stor del lyckats. Det finns bara en aning kvar och de växer med små skott som man triumferande nyper av när man ser dem. Jämfört med förra årets växtchock är det ju något att glädjas över. Även de platser som vi täckte över med en marktäckande väv och mylla har hållits i schack och jag funderar nog över alla skriverier på nätet att det skall vara nästintill omöjligt att utrota eländet.

I söndags hade vi en fin dag i vår härliga torpträdgård. Redan när vi kom dit kände jag friden sänka sig över mig. Där var fuktigt och vattnet glittrade på min new dawns blad. Den finns vid ingången och jag gläder mig alltid åt den när jag kommer fram. Jag planterade, flyttade växter och så fick vi några småportar gjorda som skall göra det möjligt att hundarna också skall kunna följa med dit.
På vägen dit stannade vi i Gammelby där jag köpte småväxter till den stora grytan bredvid dörren. Annasögon var det meningen att vara men det kom tydligen litet annat med också. Fint blev det i varje fall och kronan som jag köpte i fjol somras i Strömstad fick åter pryda sin plats i krukan trots att även den led under vinterns tunga snötäcke och plattades till en aning.

Trots att jag nu flera gånger skrivit om hur litet vi har gjort är det en sån väldig sklillnad om man jämför med hur torpet såg ut när vi köpte det. Allt arbete vi lagt ned har gjort ett skrotupplag till en härlig trädgård som dessutom bara kan bli bättre:o)