midsommar i skärgården

Nu har jag fått njuta av ett par dagar i skärgårdsmiljö. Inte så illa eftersom det ute i ytterskären tenderar att vara fint väder även om det är dyngsurt inne på land.
Att vara ute i lillstugan vid mina föräldrars sommarvilla är med besked annorlunda än jobbandet på torpet. Där finns inte så mycket att görs och oftast får jag nöja mig med att bläddra i tidningar eller läsa en bra bok.
I år fällde vi några små björkar och jag fick sitta och binda björkris till en fågel och några hjärtan som kommer att finnas till salu i Ida-boden. Skönt med något att göra, är inte så bra på att sitta stilla och rulla med tummarna.
På torpet går arbetet framåt i sakta mak. Krisu är nu där och lägger kakelgolv. Det blev ett brunt golv av stora golvplattor. Tror och håller tummarna för att det skall bli bra - man vet ju aldrig och dåliga överraskningar när golvet är lagt vill man nog inte råka ut för.
I morgon blir det Eija Klauckes fina trädgård i Strömfors. Den har jag länge sett fram emot att få se. Månne några inspirationsfrön sås när jag är där. Bildskörd är att vänta:o)!

Gås i blåsväder

Snart stormar det ordentligt här i Östnyland. Ett lågtryck skall vara orsaken. Det känns litet underligt för här brukar ju inte storma. Här lever vi vanligen i en grå tristess som högst sällan avbryts.
Storm är något speciellt och småsopännande - så länge inte någon råkar illa ut alltså. Sen är det inte längre särskilt roligt och man får skämmas över sin stormupphetsning som gått i muminpappans anda.
Gåsen på bilden har vi fått från goda vänner i Forsby. Den pryder nu jordkällaren och jag antar att den planlöst kommer att kastas av och an i de häftiga vindarna.
Under onsdagskvällen var vi till torpet och röjde i trädgården. Nåja röjde är nog ett litet väl dramatiskt ord för mitt planterande av plantor och flyttande av två rosor som inte trivdes där jag i fjol planterat dem. Röjande kommer först in i bilden då det handlar om vår fina ek, den som jag nästan trodde att hade dött i slutet av maj när den var så sen. Ekar lär vara sena men det visste jag inte så jag blev ordentligt orolig då jag såg de späda, litet rödaktiga bladen som då syntes medan andra träd redan hade stora blad.
Ja, till röjandet alltså. Vi sågade av två av de nedersta grenarna. De var på en meters höjd från marken och kvävde allt annat liv än parksliden som frodats där i många år. Nu är den borta och likaså en stor del av snöbollsbuskarna (som inte klarade av roundupen) och den lilla kullen ser ut som om den varit utsatt för ett anfallskrig. När ekens överraskande stora grenar fördes bortbort riktigt kände man hur trädgårdens tak höjdes. Det kändes så stort och fint och gjorde totalt ingenting att man ser rakt in till vår aningen slarviga grannes trädgård. Ett bra jobb som gjordes med andra ord:o)
I morgon är det meningen att vi skall bege oss ut i skärgården för midsommarfirande. Få se om vindarna har lugnat sig tills dess - glad midsommar!!!

Den andra sommaren

Efter en massa velande hitåt och ditåt har jag beslutat mig för en andra sommar med bloggandet från torpet. Det sitter nog redan i blodet har jag märkt. När jag är där så går jag omkring och bloggar mentalt och då är det väl bäst att man fortsätter när bloggen snällt väntar här på nätet - orörd sedan i höst.
Att börja blogga är tyvärr också ett bevis på hur litet blivit gjort sedan senaste inlägget i höst och därför tar det emot en aning. En orsak till det är att jag knappt hann trycka på punkttangenten innan himlarna öppnade sig och det föll en hel del snö. En annan orsak är nog att våren har varit fylld av jobb och andra händelser som gjort att vi först nu (öh) på riktigt har kommit igång med jobbet. Till all lycka väntar torpet snällt och tålmodigt i sin grönskande trädgård på att bli omhändertaget.

Ett stort frågetecken för mig i år var nog hur ogräsläget var. Närmare sagt hur mycket av jätte- och parkslidesen fanns kvar efter förra årets totala Roundupchock - jo har nu löäst om dåliga sidor också. Till all lycka verkar det som om utrotningsarbetet till en stor del lyckats. Det finns bara en aning kvar och de växer med små skott som man triumferande nyper av när man ser dem. Jämfört med förra årets växtchock är det ju något att glädjas över. Även de platser som vi täckte över med en marktäckande väv och mylla har hållits i schack och jag funderar nog över alla skriverier på nätet att det skall vara nästintill omöjligt att utrota eländet.

I söndags hade vi en fin dag i vår härliga torpträdgård. Redan när vi kom dit kände jag friden sänka sig över mig. Där var fuktigt och vattnet glittrade på min new dawns blad. Den finns vid ingången och jag gläder mig alltid åt den när jag kommer fram. Jag planterade, flyttade växter och så fick vi några småportar gjorda som skall göra det möjligt att hundarna också skall kunna följa med dit.
På vägen dit stannade vi i Gammelby där jag köpte småväxter till den stora grytan bredvid dörren. Annasögon var det meningen att vara men det kom tydligen litet annat med också. Fint blev det i varje fall och kronan som jag köpte i fjol somras i Strömstad fick åter pryda sin plats i krukan trots att även den led under vinterns tunga snötäcke och plattades till en aning.

Trots att jag nu flera gånger skrivit om hur litet vi har gjort är det en sån väldig sklillnad om man jämför med hur torpet såg ut när vi köpte det. Allt arbete vi lagt ned har gjort ett skrotupplag till en härlig trädgård som dessutom bara kan bli bättre:o)