Det var en skön känsla i dag att fara ut till en trädgårdsbutik och välja ut en bollpil till torpet. Har länge beundrat trädet eftersom det har en så vacker form även på vintern. Bollpilen planterade vi på ängen där den täpper till ett fult hål.
En trädgårdsmästare berättade en gång att träd kan ses som väggar och tak till en trädgård. Fastän de betyder mycket arbete om hösten skapar de en trygg känsla som åtminstone jag inte gärna vill vara utan. Dessutom är de ju vackra så...
På insidan av torpet började Krisu måla väggpanelen med den vita färgnyansen Damast. I morgon far han ensam dit för att arbeta i lugn och ro medan jag får försöka ta itu med hemmet.
Beslöt, medan jag ägnade över en timme till att klippa ned all jätteslide som hysteriskt vuxit under resan, att täcka över alla bestånd som inte växer på gräsmattan. Det här måste göras med ett tjockt material. Till jättesliden som växer på gräsmattan får jag ta till andra åtgärder. Man måste använda täckande material under två års tid för att få roten att dö, men det är värt det. Avskyr grejerna.
Läste under resan en ogräsbok och trodde till min fasa att en växt som växer rikligt på ängen var en sorts tistel - som är lika svårutrotad som jättesliden. Genom att ta hem en kvist och kontrollera så visade sig att den i varje fall inte är en tistel. Har ingen aning om vad den är men kunde i varje fall andas ut en aning.
Fick i dag också två glada överraskningar, den ena var att det växer midsommarros på tomten och den andra att där finns en lila syrenbuske. Härligt när naturen överraskar en på det viset!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti