Krisu har i hettan lagt golv inne i torpet och kom i går hem med ett skakigt bildbevis som han tagit med sin telefon:o) Nåja, så hemsk är jag väl inte att jag kräver sådana men det är roligt att se att arbetet har tagit ett steg framåt och fraförallt att se hur det ser ut. Verkar som om det bruna golvet är helt ok,. Vi kunde också ha valt ett grått golv men eftersom det inte passade in i stugans varma färgskala fick det bli det bruna. Alternativen var bara två och eftersom golvkaklet prismässigt passade vår plånbok slog vi till. Bra ser det ut och lättas upp av en ljusgrå fogmassa. Krisu har också målat muren vit så bara nu eljobbet blir gjort kan man så smånigom börja flytta in saker i stugdelen. Sen återstår bara kammaren, ett sovloft ovanför stugan, en veranda och....
Jag är sådan som i min fantasi precis vet hur det skall se ut och faktiskt får energi av hoppet medan min stackars make känner det som en enorm börda och press på att allt skall göras nu. Så är det inte, det är en femårsplan i äkta Sovjetanda!
Jag är bra på sådana så länge det inte gäller mitt eget liv. Då blir det bara krångligt och besvärligt.
Om nu nån som inte känner mig undrar att varför Krisu skall göra hela jobbet medan jag sitter hemma och rullar tummarna, alt. spottar i taket kan jag bara konstatera att han föredrar det. När han är ensam får han jobba på utan avbrott. Om jag är med - ja egentligen behövs inga ord för den mardröm ett sådant scenario skulle vara för min älskade make. Inte heller skulle något bli gjort.
Men nu har vi igen kommit ett stort steg framåt och i nästa vecka är det dags för eldragningen inne i huset. I like it!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti