Ro

För oss har det redan hunnit bli en livsstil att fara ut till torpet och jobba. Man kunde kanske tänka att det inte är någon vidare hobby, bara stress och tandagnisslan. Men det är tvärtom, arbetet blivit en källa till ro och glädje. Redan när jag kommer dit och ser trädgården så känner jag glädje och tillfredsställelse. Nu när det regnar kan man njuta av att jobba inomhus så länge det öser ned för att sedan gå ut och andas av den fräscha luften - vad skönt och framförallt tyst. Det är ro för mig.

Det här blogginlägget får illustreras av en bild från trädgården och en av vår fina skottkärra. Den hörde till de föremålen som jag såg på med fasa den första gången vi var där. Tanken var att den diskret skulle försvinna för en yngre förmåga men icke sade nicke. Den är bra! Lätt att köra, bekväm att skuffa och där en ny skottkärras hjul gav upp så skuffade vi vidare med denhär - en superskottkärra alltså och det får självklart bli kvar. Precis som den är, rostig och gnagd av tidens tand!

I går upplevde vi en efterlängtad triumf efter våra vedermödor med kylskåpet. Som sagt hade jag blivit förtjust i ett Ikeakylskåp men när vi kollade upp det så var priset 499 euro. Det var ungefär dubbelt mer än vad vi kunde tänka oss så jag kände mig en aning resignerad vid tanken på kylskåp överhuvudtaget. Hade ändå ett möte i Dickursby i går kväll och Krisu erbjöd att köra mig. Under mötet skulle han botanisera i de stora elektronikaffärerna som finns i Vanda. I bilen dit pratade vi om kyskåpsdilemmat och gjorde ett beslut. Han skulle fara till Ikea och OM det kylskåp vi förra gången var på Ikea såg i fyndhörnan 30 procent billigare fanns kvar så skulle vi ta det.
Det har gått veckor sen vi var där så sannolikheten att det skulle ha funnits kvar var inte så stor men hoppas kunde man ju. När jag kom till bilen efter mötet var kylskåpet inpackat i bilen. Han gick direkt till fyndhörnan och där stod kylskåpet som jag förälskat mig i och bara väntade på att komma till torpet. Några större skavanker hade det inte heller. Prisnedsättningen var för att det hade stått framme! Yess, alltså:o)