Märkte till min fasa att min deadline för sommarens arbete snart går ut. Den är den 19 augusti - Krisus födelsedag. Då skulle det nästan vara färdigt, stugdelen alltså. Nu är det inte så. Som två blinda möss irrar vi omkring i labyrinten av allt arbete som skall göras. En stor orsak till att stugdelen nu inte är färdig är ju att vi förirrade oss in i kammaren och började med den också. Inte bra allt för arbetseffektiviteten men desto roligare. Det är nämligen så att där stugan är ganska mörk så blir kammaren ljus. Och jag som älskar ljus... Så här på måndag morgon värker hela min kropp efter allt målningsarbete från i går. Men det var värt det!
Ett renoveringsarbete går sällan som på räls och alla som arbetat med dylika projekt vet nog om tidtabeller som brister, mindre roliga överraskningar som kommer fram när väggar rivs och så vidare. Hittills har vi haft tur, än så länge verkar huset friskt, men tidtabellerna, de vill inte hålla.
Ett bakslag som gjorde mig litet uppgiven var att det fina gamla Gram-kylskåpet vi fraktat dit "pamade". En illaluktande rök spred sig inne i stugdelen och jag trodde för en stund att en oupptäckt mögelbomb exploderat i huset. Det var kylskåpet. Nu är vi alltså utan ett sådant.
Nu kan man ju fråga sig vad problemet är - gamla kylskåp finns så att det blir över. Problemet är att Gramkylskåpet såg ut just som jag ville att vårt kylskåp skall se ut - litet som det jag för några veckor sedan förälskade mig i ett svart Ikeakylskåp fastän vitt - nästan fake 50-tal alltså. Och dendär fablessen för att ha ett begagnat kylskåp har nog sakta falnat i och med röken som pyrde ut från kylskåpet. Det får bli ett nytt. Det där från Ikea:o)
Ja, ännu om rubriken alltså, om att skynda långsamt. I vår familj går det ut på att jag stressar och skyndar medan Krisu tar det lugnt och gör allt i egen takt. Att sånt!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti