Så var den här, lördagen. Dagen med det stora sommarkalaset som jag väntat på hela sommaren. Det är nog så att när vi inte har speciellt mycket fester så har Krisus födelsedag blivit vår stora sommarfest.
Nå trots dåliga väderrapporter och en flunssig hustru med feber så hölls den och var riktigt trevlig. Min mamma ställde verkligen upp med hela buffén och sin enorma organisationsförmåga så ett stort tack till henne! Vädret visade sig också från sin goda sida, och what the Heck, om det skulle ha regnat hade jag väl bara fått vara tacksam. Det är kruttorrt där och vattentunnorna är tomma igen.
Log i mjugg när jag såg min fina utegrupp vars stolar nu är återförenade med bordet. Det är två totalt olika gråa nyanser som definitivt inte passar ihop. Så nästa steg är att måla bordet med den sista skvätten i träoljeburken. Hoppas det räcker till för ett tunnt lager så är jag äntligen nöjd. Börjar bli litet av en don Quijote som slåss mot väderkvarnarna när det gäller utegruppen men skall man ha det bra, så får man väl jobba för det :o).
Det röda bordet fungerade bra och värmde mammas hjärta. Hon blev så glad över att vi har tagit det tillvara när hon läste det här på bloggen. Men ett mer praktiskt bord får man dock söka efter. Nu är det bara att vika ihop det och ställa den vid en vägg i lidret. Funderar ibland över hur man skall vinterförvara bumlingarna som är polulära i dag.
Ännu några ord om festen. Det verkade som om gästerna tyckte om torpet och uppskattade trädgården. Nå, trots att jag än så länge bara gjort babysteps där är den min stolthet. Så jag förevisade den till lust och leda för alla.
Vår vita trädgårdsbänk fick inte vara med på festen. Provsatt det nyreparerade underverket innan gästerna kom, och tro det eller ej. Trots de längre skruvarna så rasade sitsen in igen, det du Krisu. Tur att det inte hände för gästerna!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti