Äntligen, skulle man kunna säga. Jag har äntligen besökt restaurang Knipan i Ekenäs. Det är en sak jag länge önskat göra men när vi varit där har det inte varit säsong för sommarrestaurangen.
En orsak för mitt intresse för restaurangen är historiens fläkt som får mitt romantiska sinne att vakna. En annan orsak är helt enkelt att den på 80-talet ägdes av mammas småkusin och det hela var mycket spännande för ett tonårigt jag.
Nå i går beställde Krisu och jag varsin latte och goda bärpajer med hemgjord glass då vi försökte döda litet tid i ett eftermiddagtstängt Ekenäs. Jag njöt förutom av maten också av själva ambiensen i huset och såg framför mig alla eleganta dansare från början av 1900-talet. Kanske någon i släkten från Ekenäs har gjort en svängom på dansgolvets tiljor.
Orsaken att vi var i Ekenäs var att Nenne svor faneden och föräldrarna hade kallats in för att vara med, men också för att den nyblivna jägaren skulle få skjuts hem. Lättad var han i varje fall när han kom stegande ut från porten till Drakan för en välförtjänt permission. Nu blir det nya tider då den tärande rekryttiden är över och han skall koncetrera sig på den nya uppgiften som signalman. Skönt i varje fall att han är hemma igen:o).
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti