Som bekant gillar jag lopptorg och knappt hålla mig ifrån dem (om inte Krisu sätter gasen i botten och vi susar förbi i hög hastighet vilket brukar hända då och då). Under veckoslutet ordnade en granne i Borgå ett lopptorg och då kunde han inte längre hålla mig borta. Vi är nämligen inte speciellt bortskämda med loppisar på gatan där vi bor. Så dit skulle jag, och dit gick jag med min mor i hälarna.
Vad det är som får mig så begeistrad av loppisar vet jag egentligen inte. Det att man kan köpa saker billigt är förstås trevligt men det är nog inte det som är drivkraften. Kanske det istället är det att man kan hitta något som man verkligen tycker om. Saker med det där lilla extra som inte helt enkelt finns på något annat ställe. Det att priset sedan är förmånligt är ett plus som gör det möjligt för mig att köpa.
Ett intressant faktum är att jag inte måste köpa något om jag är på ett loppis. Är egentligen ganska kräsen men om jag inte får en möjlighet att kolla upp det får jag nästan cravings och stress... Tolka det bara - loppisneuros är nog diagnosen.
Men om vi återvänder till veckoslutet och mina loppisfynd så bar vi hem ett litet sött sidobord, en vacker handbroderad duk med jugendmönster, en söndrig hatthylla som blir jättefin renoverad till torpet, dynvar och den här lilla charmiga ljusstaken/fotogenlampa på bilden som verkligen fascinerar mig. Se på den fina reflektorn som är både vacker och gjord för att öka fotogenlampans ljusstyrka. Se också på mönstret, man kunde använda det i en schablon:o).
Tänkte först placera ljusstaken som dekoration i utetuppen men ångrade mig när jag tog bilden. Den passar ju utmärkt i fönstersmygen som får blir ett kommande hem åt den.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti