sunnuntai 26. syyskuuta 2010

Höstängel och snöbärsbuske


Vår lilla trädgårdsängel sitter ute en fin dag på sin sten och begrundar livets allvar. Det är högt i tak den här dagen när hösten är som allra bäst. Nästan som en indiansommardag när man var barn.
Det är så roligt med betongprydnadsföremål för att man faktiskt kan lämna dem ute året om. Ser fram emot att ta bilder av ängeln under hela året - bara för att visa årets växlingar. Så mycket grönt finns där nog inte för att det skall vara helt beskrivande men försöka duger alltid. En positiv livssyn är det viktiga. Både för änglar och oss vanliga dödliga.

Snöbärsbusken vars bär syns framför ängeln har gett mig ett dilemma. Den lilla kullen - som också är fylld av parkslide - har flera snöbärsbuskar med de vita vackra, men giftiga, bären.
Det som bekymrar mig är förstås hundarna och att de tycker om att äta bär från buskar. Det bevisades häromveckan hemma i trädgården. I deras hundgård finns också min mors björnbärsbuskar som i år hade fina stora bär. Mamma hade följt med dem och väntade ivrigt på den stora dagen hon kunde plocka dem.
Själv såg jag till min förvåning hur Keiko & comp. stod och smaskade i sig de största bären som var på lämplig noshöjd. De tuggade så att det bara blev delar kvar av bären.
När stackars mamma kom dit, utrustad med skål för att skörda bären, möttes hon av en av snåla hundar besudlad buske. Hon förstod ingenting innan jag förklarade det hela för henne. Månne inte björnbären i nästa år kommer att bindas betydligt högre uppe än i år:o).
Men tillbaka till snöbärsbusken. Bären lär inte smaka särskilt gott så risken är förstås inte väldigt stor att hundarna skall äta av dem. Men den finns och jag oroar mig. Problemet är parksliden. Om jag klarar av att få den decimerad så finns ändå rötterna under kullen som kan vakna till liv igen om man börjar gräva. Och det finns så mycket snöbärsbuskar att man måste gräva för att få bort dem. Vad göra när man bara har dåliga alternativ?

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti