Mina mål för den här bloggen känns aningen ironiska så här retrospektivt sett. Meningen var ju att bjuda på härliga inredningsbilder som inspirerar. Det närmaste jag kommit det är faktiskt det här toafönstret där kannan och fatet i varje fall har en liten charmfaktor. Att fatet är av plast hoppas jag att ni förbiser. Så småningom skall det bytar ut till ett proslinsdito med avlopp. Och den enda tvål som får användas där är självklart miljövänlig - ingen ironi här inte!
Nå hiljaa hyvää tulee som det heter på det första inhemska och snart är vi faktiskt i den situationen att jag kanske kan erbjuda trevliga interiörer och stilleben. Men innan dess får jag mumla mitt mantra slow life, slow life Marit...
Nåväl, nu kommer jag i varje fall att vara obloggad i några dagar för jag skall delta i videokursen i Hfrs igen. Förväntar mig mycket jobb och ett tillstånd som påminner om en totalkoma när jag kommer hem med buss halv sex på kvällen.
Om någon undrar vad jag tänker göra med snöbärsbusken har jag kommit till en kompromiss. Under den tid som den bär bär (!) kommer jag att ingärda hela kullen med ett provisoriskt staket. Fiffigt vad! Med andra ord skjuter jag upp problemen till framtiden, och vem vet kandske vetenskapsmännen före det har hittat på något som utrotar parkslide :o), vi hörs om några dagar, ha det så bra!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti