Det är en otrolig känsla när man gör något som man inte trodde att man kunde, eller kanske helt enkelt aldrig föreställt sig att göra. Jag gjorde häromkvällen något sådant, det vill säga rappade. Muren i stugan blev bara halvvägs rappad när Krisu började med jobbet. Sedan tog bruket slut. Faktum är att om den inte är färdiggjord så kan man inte heller fortsätta med arbetet. Rappningen smutsar ned så mycket att man gärna vill ha den gjord och sen städa - inte tvärtom.
Själv är bästa dräng och i onsdags då jag köpte målfärg köpte jag också en säck med bruk till väggen. Sedan var det bara att ta tag i spateln och börja bre' ut eländet över de trist mörkbruna telgelstenarna i äkta 80-talsanda.
Det gick faktiskt som smort och när jag var klar så kändes tillfredställelsen över att jag klarat det i hela kroppen. Man måste utmana sig själv och när man dessutom har inrutat sedan barnsben en viss könsuppdelning för olika arbetsuppgifter är det bäst att bryta dem så snabbt som möjligt.
Det enda negativa med min rappning var att jag var så inne i jobbet att jag först när det var klart märkte att jag gjort allt utan handskar - inte bra. Tvättade förstås noggrant mina händer men litet bruk blev kvar under ringarna och nu får jag alltså gå ringlös till ett sår läker. Nå månne inte Krisu överlever saken!
De roliga stjärnorna i keramik är gjorda av keramikkonstnären Åsa Hellman. Köpte dem under konstrundan i Borgå då hon hade ateljén öppen för besökare. Såg framför mig dem just där ovanför spisen. Får se hur slutresultatet blir (och om de hålls uppe...). Än så länge finns det stödspikar som håller dem på plats men de tar vi bort.
Annars, skoj att vara tillbaka, kursen i Hfrs var rolig, intressant och intensiv och har halvt varit i koma efter den. Börjar med andra ord sakta vakna till en ny och arbetsdryg vecka. Sedan blir det lugnare igen och tid för skapande verksamhet av olika slag.
En liten parentes till sist. Själva gjutningen av kylskåpet är också gjord men när jag skulle plocka rabarberblad för att gjuta av det märkte jag till min bestörtning att de var halvt vissnade redan. Som sagt har jag ibland ett litet problem med att registrera tidens gång och det är ju september redan eller hur??? Hälsar Vimsan:o)!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti