Högt i tak

Hur härlig är inte en höstdag när den är som bäst? Då glömmer man dysterheten från deprimerade grådaskiga dagar och kan äntligen andas djupt och ta tillvara energin som flödar. Okej, fick väl litet överdos av höstenergi i går men njöt så av att vara på torpet, av tystheten där och av hur högt det var i tak i trädgården. Det enda som egentligen störde var ljudet av skott som då och då bröt tystnaden. Älgjakten har börjat och jag hoppas att de missade:o).

Just nu är det lönnlöven som faller från träden och ägnade mig bland annat åt av att kratta de granngula löven. Doften av dem är ju så härlig och jag förvandlades i mitt sinne till ett barn. Hade faktiskt lust av att hoppa i den stora hög jag hade krattat ihop för att vältra mig i den. Det gjorde jag förstås inte men hoppas i mitt stilla sinne att alla har sådana doftminnen från tiden som liten.

Minns hur Nenne och hans kusiner brukade njuta av höstdagar med att hoppa i högar som mormor hade krattat ihop. Samma gjorde jag och min syster när vi var små. Tiden då Nenne var liten var på många sätt härlig och saknar den, men livet skall gå framåt. I stället får man ibland privilegiet att plocka fram och vårda minnena när man blir triggad av en doft eller någon annan känsla.
Det här var redan på digikamerornas tid så har fina hösthögsfotografier i mitt bildarkiv som jag då och då går igenom. Underligt nog men för mig är det de vanliga bilderna som ligger i sina fotoböcker och glöms bort medan jag då och då går igenom bilderna på datorn. Kanske det bara är jag som är litet tvärtom men man kan ju samla ihop trevliga album på dator som är mer lättilgänliga och mindre dammiga.

Förutom höstlöv bjuder ännu flera av blommorna på höstliga överraskningar. Min New Dawnros har både blommor och skott och verkar trivas ypperigt på sin plats vid vår kommande port. Morsdagsrosen som jag köpte i slutet av maj för tre euro har hela sommaren producerat härliga blommor trots torkan. I går var det malvan som jag fick av en god vän som bjöd på skira blommor, så vackra...