Det susar i säven

Ånej, jag tror inte att den kinesiska kärleksörten på bilden är säv. Rubriken handlar om helt andra växter.
Men till saken, det är nämligen så att häromdagen tog Krisu ett ömt tag i sin kära gräsklippare, och gjorde en vådlig klippomgång av det sista området invid torpet som ännu i somras var äng. Plötsligt tjöt min mor till. Fastän han hunnit meja ned det mesta så att det bara smällde i gräsklipparen hade några taniga exemplar av strån från sävsläktet undvikit den totala förintelsen. Så nu susar det verkligen i säven också i Strömfors.

Om jag förstått saken rätt så är säv vanligtvis något som åtminstone i Österbotten används till korgtillverkning. Undrar hur mycket säv som susade innan Krisu tog tillfället i akt att meija ned det sista av ängen.
Han gillar att klippa och är inte sen med att ta ut gräsklipparen för en runda. Inte klagar jag heller. Det ser fint och trevligt ut när gräset är snyggt klippt och dessutom blir ju den delen av tomten vi använder för trädgård på det här sättet större hela tiden:o).

Den kinesiska kärleksörten har jag plockat i trädgården här hemma och haft i flera veckor i ett vattenglas för att den skall få rötter. Det lyckades inte precis men någonting kunde man ju ändå ana. Nu är det tid att sätta dem i jorden så man får bara hålla tummarna att de skall rota sig ordentligt. Tycker om växten trots att det finns en litet sorgsen sak med den. Då man tar in en bukett, för dekoration för några månader framåt, vet man verkligen att hösten verkligen har kommit! There's no turning back!