Nu arbetar vi för fullt med att återuppliva köksmöblemanget (eller de få skåpen som vår gubbe radat på varandra i köket) som fanns i torpet när vi köpte det. Beslutet att låta mahognyskivorna synas står ännu kvar trots att jag är medveten att det kan bryta mot den mer traditionella inredningen. Samtidigt tar skivorna upp det bruna i taken och gör att det inte seglar allena över våra huvuden, topp eller flopp det får vi se sedan och de går ju alltid att måla:o)!
Den lilla kökshurtsen på bilden skall målas, få hjul och hoppeligen bli som ny. Den hörde till det som jag genast ratade när jag såg den. Men efter noggranna mätningar har jag kommit underfund med att något större inte ryms under diskbordet. Den är med andra ord som gjord för platsen och får duga. Rentvättad och målad förstås.
Min melankoliska stämning från igår har lättat en aning. En orsak är att jag var på ett intensivt yogaflow-pass igår. Vi som går på den kursen har konstaterat att när man en gång har prövat på yoga dragen av vår yogalärare Inari Lantto, så är man fast. Kroppen vaknar till liv medan svetten lackar och man njuter av att få göra sitt yttersta. Alla borde ha sin egen Inari som drar en tillbaka till världen och får energin att flöda när det känns dystert och mörkt.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti