Kan inte sluta fascinera mig över alla otroliga namn på blommor som det finns. Bergenior, rudbeckia, geranium, violer, akvileija, mm. De är som poesi och sångtexter och har väl inte så förvånande använts i sådana sedan urminnes tider.
Därför känns det så roligt att få lära sig hur blommorna egentligen ser ut. Det som låter som något stort och präktigt kan ibland visa sig vara en liten, men utsökt vacker blomma som man måste ta sig en extra titt på för att uppskatta. Men det är det värt. De minsta blommorna är oftas så fina och näpna trots att det är de stora färggranna man lägger märke till. Synd!
Den usla bilden är från en gammal stenkantad blomstersäng som totalt fått växa igen. Bergeniorna har med tiden tagit över kommandot och gräset har vuxit över de höga stenkanterna som man redan kan se en skymt av:o). Har så smått börjat med att rensa fram den och planterat bland annat en rudbeckia där, får se om den trivs tillsammans med de andra nykomlingarna.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti