maanantai 29. elokuuta 2011

längtan


Nu längtar jag till torpet. Veckoslutet som gått har varit fyllt av jobb, Lowisa historiska hus och födelsekalas. Ingen torptid alltså så nu har jag abstinens och en hel del blommor och buskar att plantera. Än så står de här i Borgå bredvid liderdörren antagligen dränkta av morgonens regn. Nåväl, regn är bra för då vet jag att det inte går nån nöd på blommorna vid torpet heller.
I dag skall jag prissätta och märka en massa produkter som skall till Ida-boden och Nelly,s art and crafts i Borgå. Det är länge sedan jag fyllt på lagren så det blir roligt med litet variation.
Här är en bild av en knopp som nu slagit ut och förmodligen redan ser ganska hängig ut. Skall försöka plåta den när vi far dit så får vi ser hur tiden - och naturen - haft sin gång!

perjantai 26. elokuuta 2011

passion på torpet


Att köpa ett litet hus är en större sak än man kan tänka sig. Själv är jag på det sättet litet vidskeplig att jag gärna vill att huset, i det här fallet torpet, skall ha en god historia. Att människor som bott där har varit bra människor och älskat stället. Vet inte så mycket om vår gubbe som ägt torpet men att ha gillat huset märks på så många sätt hela tiden. Han har varit väldigt noga med torpets ventilering, marken tätt intill torpet är dränerat, han har skapat nytt såsom farstun och byggt till hela kammaren.
Frågade mig ändå om det funnits kärlek där, passion. Därför blev jag så glad när jag hittade denhär lilla tavlan bland allt bråte i kammaren. Den sitter nu i farstun, upphängd så som den var när vi köpte torpet, för att påmina oss att det minsann har funnits kärlek och passion på torpet - förr också:o)

torstai 25. elokuuta 2011

kompostera mera...:o)



Det finns en hel del saker man måste ta i beaktande då man planerat ett fritidsboende med flera hundar. För att vara rakt på sak är problemet hundskit - vad göra med den - det kommer ju en hel del ur våra små gullegrisar.
En lösning skulle ju vara att samla allt i påsar och ta med det hem i bilen:(. Men nej, kan nog inte tänka mig det så vi har nu investerat i en sprillans ny kompostor. Inte en värme sådan, de är asdyra. Utan en plastlåda med ett lock. Det jag också har köpt är den lilla boken "Kompostboken". Den längtar efter att jag skall läsa den medan jag åter ger den nervösa blickar.
I princip tycker jag att det skall bli roligt att kompostera den redan nämda skiten, hushållsavfall och allt trädgårdsavfall som uppstår under årets gång. Problemet är bara att det verkar så besvärligt. Komposten skall skötas, vara fuktig, får inte torka. Tänk om jag glömmer den, fyller på för mycket torv eller skapar en mindre ekologisk katastrof i vår kompostor. Så känns det men jag antar att det i praktisken bara är att kasta dit det som skall komposteras, litet strö då och då samt se till att den är så där lämpligt fuktig hela tiden...
Nå ta ni och njut av de här bilderna från "the estate's compostor area" :o). Den nya gröna döljs fint av staketet medan den gamla - uttorkade - ännu sticker upp sina vilda kvistar över staketets kant. Borde ta mig en kratta och kuva de ostyriga kvistarna så att det ser snyggare ut, shall do, shall do, in time!
och jo, presenningen som syns i övre högra hörnet är toans tak:)

maanantai 22. elokuuta 2011

Samma bild med mera saker inför födelsedagskalas



Så kom den stora dagen då Krisu för andra gången hade födelsedagskalas på torpet. Ett trevligt kalas blev det också med sol, skön skugga under parasoll och trevliga gäster/saker att diskutera.

Arbetet inför kalaset var desto mer hektiskt för vi ville ju inte ge den uppfattningen att det inte hänt nåt under ett år. Slutresultatet blev riktigt bra och då menar jag jobbet, förberedelserna och allt som vi förde dit. Det blev en rejäl slutspurt och nu syns också det vi gjort. Det känns så fint och värmer hjärtat.
Saker och ting som vi hämtat ut har passat överraskande bra på sin rätta plats. Det som tyvärr inte alls passade var handtagen till köksskåpet som jag så stolt har visat på bild i fjol. De var alldeles för stora och klumpiga till de små dörrarna så vi får tänka om och ge handtagen vidare.

Köpte för ett par år sedan en hel badrumsutrustning på K-rauta för 2 euro per grej. Vi har tandmuggar, wc-pappershållare mm, allt i glänsande krom. De skulle också på plats till kalaset men måste ärligt erkänna att jag allt var litet orolig för hur de skulle passa in i torpmiljön. Det visade sig att de inte alls var så överdrivet glansiga som jag kom ihåg och blev riktigt bra! Knepiga var de att fästa i väggen men jag lyckades med det, kanske det var därför serien såldes ut - vem vet?

tiistai 16. elokuuta 2011

Nu börjar det ta form




Arbetet är nu en rolig fas och vi lägger pussel för fullt. Det mesta av renoveringen i stugan är klar och nu flyttar vi in saker. Det betyder att man börjar arbetet med att gräva i alla de kassar som förvarats litet här och där fyllda med saker som skall till torpet. Inte att förglömma de kökssaker som finns ute i ett lider som vi använde när vi hyrde en liten stuga i Forsby. Suck så smutsigt allt antagligen är...

I plastpåsarna i vilka vi förvarat dittan och dattan hittar vi en hel del ting som man redan trott att var försvunnet. Som exempelvis en vacker specialgjord emaljskylt med vägnumret som vi beställde från Sverige första vintern vi ägde torpet. Ett annat fynd som jag helt enkelt hade glömt bort var ett litet blombord jag förra sommaren köpte på ett loppis i Sverige:o) Hjälp så glad jag blev när jag upptäckte det.

Som bilderna visar finns det gott om utrymme i vår stuga så nu planerar jag att flytta ut matbordet på golvet så att pinnsoffan inte är en del av matgruppen.
Till spishörnan så fick vi en sådan fläkt jag ville ha. Hade sålt litet egenhändigt gjorda smycken i en affär och fick betalt. En glad överraskning som gjorde det möjligt för oss att köpa en i rätt form. Den kommer att komma bättre fram eftersom väggen bakom den så småningom tapetseras.

Är det inte en fin studie av Krisu i knappt dagsljus. Blev förskräckt när jag tog bilden och trodde att kameran fått knäpp. Det visade sig att Nenne hade använt kameran för att fota i starkt solljus. Blev bättre när jag ändrade inställningarna för att fota interiörbilder, men nog så stiligt med det knappa ljuset som lyser in på Krisu.

torstai 11. elokuuta 2011

På plats


Ah..., kylskåpet är äntligen på plats och nu får man hoppas på säkra kylskåpsdagar i torpet. Blev själv aningen orolig över hur det skulle se ut när min mor konstaterade att "aj, ni skall ha ett svart kylskåp". Då kom tvivlet som sköljde över entusiasmen från ögonblicket jag förälskade mig i det i Ikea. Nu är det i varje fall på plats och ser helt bra ut. Allt behöver inte vara vitt trots att jag gillar ljus.

Hela stugan är nu städad och allt som inte skall vara där är flyttat till kammaren. Får se hur det blir när vi får dittransporterat bordet och min sekretär. Är orolig över att det skall bli för trångt och skapa en klautrofobisk känsla. Samtidigt är stugdelen större än man tror så man får se. När allt onödigt tas bort blir det kanske riktigt bra. Jag håller i varje fall tummarna.

tiistai 9. elokuuta 2011

Ro



För oss har det redan hunnit bli en livsstil att fara ut till torpet och jobba. Man kunde kanske tänka att det inte är någon vidare hobby, bara stress och tandagnisslan. Men det är tvärtom, arbetet blivit en källa till ro och glädje. Redan när jag kommer dit och ser trädgården så känner jag glädje och tillfredsställelse. Nu när det regnar kan man njuta av att jobba inomhus så länge det öser ned för att sedan gå ut och andas av den fräscha luften - vad skönt och framförallt tyst. Det är ro för mig.

Det här blogginlägget får illustreras av en bild från trädgården och en av vår fina skottkärra. Den hörde till de föremålen som jag såg på med fasa den första gången vi var där. Tanken var att den diskret skulle försvinna för en yngre förmåga men icke sade nicke. Den är bra! Lätt att köra, bekväm att skuffa och där en ny skottkärras hjul gav upp så skuffade vi vidare med denhär - en superskottkärra alltså och det får självklart bli kvar. Precis som den är, rostig och gnagd av tidens tand!

I går upplevde vi en efterlängtad triumf efter våra vedermödor med kylskåpet. Som sagt hade jag blivit förtjust i ett Ikeakylskåp men när vi kollade upp det så var priset 499 euro. Det var ungefär dubbelt mer än vad vi kunde tänka oss så jag kände mig en aning resignerad vid tanken på kylskåp överhuvudtaget. Hade ändå ett möte i Dickursby i går kväll och Krisu erbjöd att köra mig. Under mötet skulle han botanisera i de stora elektronikaffärerna som finns i Vanda. I bilen dit pratade vi om kyskåpsdilemmat och gjorde ett beslut. Han skulle fara till Ikea och OM det kylskåp vi förra gången var på Ikea såg i fyndhörnan 30 procent billigare fanns kvar så skulle vi ta det.
Det har gått veckor sen vi var där så sannolikheten att det skulle ha funnits kvar var inte så stor men hoppas kunde man ju. När jag kom till bilen efter mötet var kylskåpet inpackat i bilen. Han gick direkt till fyndhörnan och där stod kylskåpet som jag förälskat mig i och bara väntade på att komma till torpet. Några större skavanker hade det inte heller. Prisnedsättningen var för att det hade stått framme! Yess, alltså:o)

maanantai 8. elokuuta 2011

Att skynda långsamt


Märkte till min fasa att min deadline för sommarens arbete snart går ut. Den är den 19 augusti - Krisus födelsedag. Då skulle det nästan vara färdigt, stugdelen alltså. Nu är det inte så. Som två blinda möss irrar vi omkring i labyrinten av allt arbete som skall göras. En stor orsak till att stugdelen nu inte är färdig är ju att vi förirrade oss in i kammaren och började med den också. Inte bra allt för arbetseffektiviteten men desto roligare. Det är nämligen så att där stugan är ganska mörk så blir kammaren ljus. Och jag som älskar ljus... Så här på måndag morgon värker hela min kropp efter allt målningsarbete från i går. Men det var värt det!

Ett renoveringsarbete går sällan som på räls och alla som arbetat med dylika projekt vet nog om tidtabeller som brister, mindre roliga överraskningar som kommer fram när väggar rivs och så vidare. Hittills har vi haft tur, än så länge verkar huset friskt, men tidtabellerna, de vill inte hålla.
Ett bakslag som gjorde mig litet uppgiven var att det fina gamla Gram-kylskåpet vi fraktat dit "pamade". En illaluktande rök spred sig inne i stugdelen och jag trodde för en stund att en oupptäckt mögelbomb exploderat i huset. Det var kylskåpet. Nu är vi alltså utan ett sådant.
Nu kan man ju fråga sig vad problemet är - gamla kylskåp finns så att det blir över. Problemet är att Gramkylskåpet såg ut just som jag ville att vårt kylskåp skall se ut - litet som det jag för några veckor sedan förälskade mig i ett svart Ikeakylskåp fastän vitt - nästan fake 50-tal alltså. Och dendär fablessen för att ha ett begagnat kylskåp har nog sakta falnat i och med röken som pyrde ut från kylskåpet. Det får bli ett nytt. Det där från Ikea:o)
Ja, ännu om rubriken alltså, om att skynda långsamt. I vår familj går det ut på att jag stressar och skyndar medan Krisu tar det lugnt och gör allt i egen takt. Att sånt!

keskiviikko 3. elokuuta 2011

Avbrytare med stil


Det heter ju att skomakarens barn går utan skor och detsamma gäller nog för torpet. Krisu är starkströmstekniker till yrket och det borde inte vara några större problem att göra elarbetet. Planerat är det också av projektets överarkitekt:o).
Nåja, kanske det ändå ibland är bättre att vänta litet så att man får arbetet rätt gjort. Eftersom han numera är i kontorsteknikbranschen kan han inte det senaste inom bestämmelser om användning av elektrisk utrustning.
Min tanke var nämligen att vi skulle ha gamla strömavbrytare för att inte förstöra interiören med fyrkantiga fula saker. Vi har fått litet avbrytare av vänner. För att komplettera samlingen begav sig Krisu till Borgå Jernhandel. Där fanns en hel förpackning med härliga gamla avbrytare. Krisu var redan på väg att ta fram plånboken när försäljaren sade att man kanske inte får använda dem när man drar in el i ett hus som inte haft det tidigare.
Det stämde, en koll vid försäkringsbolaget visade att det skall vara nya avbrytare för att försäkringen skall vara i kraft. Bummer, alltså!!!
Som tur hittade vi sötnosarna på bilden i en specialaffär och kunde efter skrämselhickan lugna ned oss samt sätta oss i soffan och vänta på att någon skall installera elen:o). Tillverkaren är för övrigt Strömfors works och det passar väl ganska bra just i Strömfors!

maanantai 1. elokuuta 2011

Äntligen målade stolar och mission impossible



De röda stolarna vi hämtade hem från torpet har stört mig ända sedan i fjol höst då de forslades hit. Illröda stod de då på gården och retade mig med sin granna färg. Började måla en stol men kom aldrig längre.
Nu har jag samlat alla mina krafter i två perioder och målat dem. De blev bra men det är ingen dröm att måla pinnstolar minsann. Och när ännu pedanten och perfektionisten inom mig vaknar är det näst intill en mardröm. Men nu är de som sagt målade, klara och jag känner mig som en ny människa.

Brukar tänka hur mycket roligare det är att använda saker som man själv satt ned litet energi på att fixa upp, men ibland känns det ändå för mycket. Den fina känslan infinner sig exakt då arbetet är klart och man hunnit pusta ut en stund. Då är det dags att gå och titta på föremålet, vara nöjd med sig själv och kanske till sin stora fasa hitta nåt som blivit fel. Sen tas möbeln i bruk och man glömmer snabbt bort alla missar som i efterskott upptäckts.

Bifogar en bild av en verklig mission impossible som vi kommer att ta itu med under hösten. Egentligen är jobbet värre än det ser ut och det kommer bara att behövas litet slipning, limning och oljning. Delarna på bänken hör till min pappas gamla kontorsstol som jag tar med till torpet. Den kommer att bli bra till min sekretär och kanske jag sitter och jobbar i den. Det får tiden utvisa men hoppas att det blir på det sättet!

Dörr till jordkällare och Clematisblom



Odlarlycka är en härlig känsla men inget att ta förgivet när man planterar dyra plantor. I fjol köpte jag en vacker clematis som definitivt inte belönade mig - tvärtom gick sommaren utan att jag hittade en enda blomma och i år kom den inte upp längre. Beslöt mig då för att det i år skall bli andra bullar och köpte en dyr en från Eija's garden. En estnisk sådan som skall tåla kalla vintrar (och vanvård?).
Under sommaren har jag strukit omkring den som en varg kring en fårskock. Clematisen har trotsigt stirrat tillbaka på mig och vuxit lååångsamt. Själv har jag svurit ve och förbannelse över att jag självklart planterade den på samma ställe som den förra. Kanske det var platsen som dödade den första - inte alls min dåliga omsorg???
I går när jag tog mig en till på plantan hoppade mitt hjärta till i bröstet av glädje. Den lever och blommar med vackra blommor. På en gång gick jag från att vara en misslyckad clematisodlare till en riktig clematissuccé. En odlare vars clematisar frodas och trivs. När man är en trädgårdsentusiast helt utan uppfattning om de egna begränsningarna föds förstås tanken om att det behövs fler clematisar på torpets tomt. Och när det ännu finns en så självklar plats till höger om byggnaden till jordkällaren var det nu är torrt och eländigt. Ja, då beger man väl sig ut till närmaste trädgårdsbod och förser sig med en Jackmannii - lättodlad och tålig som den är. Den kommer nog att trivas eller... Åtminstone är jag försedd med ett ton av förmaningar om hur en clematis skall planteras. Det hade jag faktiskt ingen aning om, på riktigt alltså:o)!
OBS, bilden av jordkällaren togs ursprungligen för att visa den fina dörren min far gjort till jordkällaren. Där har tidigare funnits ett gammalt fönster. Med ens ser jordkällaren nästan ok ut. Bara tiden lider kommer den att få panel av de slitna plankorna som står lutade mot den!

kanske stökig men nymålad


Ja, som bilden visar är ordningen kanske inte den bästa i vår kammare. Vad ordet kammare egentligen innefattar är jag ganska omedveten om. Vår kammare skall innehålla både sovrum - sängen skall placeras framme till vänster om fönstret - och vardagsrum - soffa och teve där jag stod när jag tog bilden. Väggarna är alltså redan en gång målade och under veckan skall Krisu och jag fara ut och jobba med väggarna innan vi sätter igång att tapetsera väggen (den till höger vid dörrarna). Sätter in en bild på tapeten och våra avbrytare till elen inom kort.
Kammaren är ljus och fin och jag tror att jag kommer att trivas där. Det är också den som jag har stora planer för. Vi lämnar taket omålat eftersom tanken är att det skall bort = skede 1. Skede 2 är en veranda som börjar där det stora fönstret finns. Skede 3 är ett eventuellt sovloft överom själva stugan. Får se om det överhuvudtaget blir av. Vi är litet oroliga för att det blir alldeles för varmt i ett loft under taken när det är hett om somrarna. Får se, huvudsaken att skede ett och två blir gjorda (säger jag såå anspråkslöst). Krisu ryser nog när han sen kanske någongång läser det här inlägget:o)