Ett år på torpet

Det har hunnit gå ett år sedan vi för första gången såg torpet och därefter blev torpägare i rask takt. Det har varit ett år med en hel del känslor. Mest glädje och iver och egentligen ganska litet av ilska, frustration och besvikelse.
Minns hur jag reagerade när jag för första gången såg till salu annonsen i en Lovisabanks fönster. Såg var det fanns på den lilla kartan vid fotografiet och tänkte; fel plats.

Det gick några dagar och jag googlade platsen och märkte att det nästan bara var stora vägar dit, ett i mitt tycke stort plus. Funderade ännu en tid tills jag beslöt mig för att gå in till fastighetsförmedlaren för att fråga mer om det. Tänkte att jag annars kommer att ångra mig. Under tiden hade jag på nätet sett bilderna av interiören och konstaterat att litet färg kanske kunde åstadkomma under.

Torpet hade faktiskt varit till salu under hela sommaren och setts av många som alla tackat nej. När vi var där för den första gången hade jag i mitt sinne gjort mig redo för det värsta. Det jag såg var en liten stuga som hade en relativt nygjuten grund, bräderna på väggarna verkade ganska nya, interiören var mörk men om man tog bort gardinerna och målade väggarna kom man redan långt. Ett snyggt innertak medan det yttre var hemskt, en vattenläcka i "kamarn'" och en mängd av möjligheter.
Trädgården var igenvuxen och där fanns en hel del konstigheter som plåtskjulet - nu lyckligen borta - och ingången till jordkällaren - som ännu är ogjord på grund av tidsbrist.
Starkast var ändå känslan av att någon brytt sig om stället och arbetat mycket med detaljerna medan helheten på så sätt hade fått lida.

Det är faktiskt i trädgården som det skett mest. Den har varit en enorm glädjekälla för mig som riktigt har kunnat frossa i att plantera, planera och odla. Allt det är egentligen en fullständig överraskning för mig. Har tidigare njutigt av trädgårdsarbete i en mindre skala när vi hyrde ett litet hus i Forsby. Kunde ändå inte föreställa mig att det skulle bli en sådan passion:o).
Det första som försvann var det stora beståndet av gullris mitt på gräsmattan. Redan så litet åstadkom en helt annan känsla när man stod på gården. Nu växer det tätt med gräs där gullriset fanns. Vi har sått två tre gånger för att det säkert skulle växa...

I stugan har vi nog åstadkommit en hel del trots att vi inte ännu kunnat bo där. För ett år sedan fantiserade jag nog att vi redan då sommaren började skulle vara klara med renoveringen och bo där under veckosluten. Jo, man får nog le. Jag är litet överoptimistisk ibland.

Kan inte säga annat än att det har varit ett bra år för oss under vilket mycket har hänt. Kanske litet annat än jag trott men det har gett desto mera. Nyligen skrev jag att det så många gånger varit balsam för själen att vara där och arbeta. Och mer skall det bli för vi har ju faktiskt bara börjat!

Ett tunt lager snö

Vi är bara i mitten av oktober och det ligger ett tunt lager av snö över bygden. Undrar hur läget är i Strömfors men antar att där ser likadant ut som här i Borgå. Snön har med andra ord täckt mina blommor. Får med andra ord säga adjö åt dem för i år och hoppas på att så många som möjligt överlever vintern och växer upp i vår igen.
Men om jag har lärt mig någonting om den första snön så dröjer det inte så länge innan den har smultit. Fastän har man ju varit med om överraskningar förr också.

Fick nyss min vintergyta färdigplanterad så nu är det den som möter de som kör på vår lilla väg istället för sommargrytan med några vissnade nejlikor. Det känns rätt att ha den på plats när det till och med är snö ute!

Vi han nätt och jämt bli klara med uppvärmningen och bastuugnen innan det blev kallt ute - skönt. Det blir fint att komma dit då man snabbt kan värma upp inomhus. Saknar redan nu känslan att komma in i den varma ombonade stugan. För att inte tala om staketet. Det är kanske inte helt färdigt men det var nog i sista valetet det blev gjort. Ett lås på porten och hundarna kan komma med på Strömforsbesök. Vad de skall bli glada över att kunna röra på sig fritt och galoppera vilt omkring på tomten:o).

Det susar i säven

Ånej, jag tror inte att den kinesiska kärleksörten på bilden är säv. Rubriken handlar om helt andra växter.
Men till saken, det är nämligen så att häromdagen tog Krisu ett ömt tag i sin kära gräsklippare, och gjorde en vådlig klippomgång av det sista området invid torpet som ännu i somras var äng. Plötsligt tjöt min mor till. Fastän han hunnit meja ned det mesta så att det bara smällde i gräsklipparen hade några taniga exemplar av strån från sävsläktet undvikit den totala förintelsen. Så nu susar det verkligen i säven också i Strömfors.

Om jag förstått saken rätt så är säv vanligtvis något som åtminstone i Österbotten används till korgtillverkning. Undrar hur mycket säv som susade innan Krisu tog tillfället i akt att meija ned det sista av ängen.
Han gillar att klippa och är inte sen med att ta ut gräsklipparen för en runda. Inte klagar jag heller. Det ser fint och trevligt ut när gräset är snyggt klippt och dessutom blir ju den delen av tomten vi använder för trädgård på det här sättet större hela tiden:o).

Den kinesiska kärleksörten har jag plockat i trädgården här hemma och haft i flera veckor i ett vattenglas för att den skall få rötter. Det lyckades inte precis men någonting kunde man ju ändå ana. Nu är det tid att sätta dem i jorden så man får bara hålla tummarna att de skall rota sig ordentligt. Tycker om växten trots att det finns en litet sorgsen sak med den. Då man tar in en bukett, för dekoration för några månader framåt, vet man verkligen att hösten verkligen har kommit! There's no turning back!

Ett minimalt steg för mänskligheten men...

Tro det eller inte men det har kommit något som kan identifieras som en port till torpet. Förvisso är den inte färdig, den går heller inte att stänga och saknar sina dekorationslister. Men där är den och ger litet trygghet, man är omgärdad och det skapar faktiskt en helt annan känsla.
Nå, som sagt finns det ännu mycket att göra trots att hela det området som skall vara inhägnat faktiskt är det. Vi har på några ställen använt ett litet lägre stängsel som Krisu fick på köpet när han var till återvinningscentralen. Det är litet rundat i kanterna och ser charmigt ut. Men när till och med jag kan stiga över det, så vad kan då inte en hund som ser sig tvingad till att hälsa/skälla på någon som går på vägen.

I bakgrunden syns vita stolar och samma färgs fyrkanter. Det är mitt projekt. Håller på att måla utsidan av köksskåpen. Tyvärr räcker det inte med två lager så får fortsätta när tid finns. Under tiden får vi renovera skåpdörrarna. De är i gott skick men måste här och där limmas litet. Dessutom skall det göras en hylla mellan de två skåpen så att det blir litet luftigare. Hyllan skall jag pryda med en spetsbård. Få se om det ser fjantigt ut eller - som jag inbillar mig - gör det hela litet mjukare?

Luftvärmepump och tända ljus

I går for Krisu i förväg till torpet medan jag startade senare med mina föräldrar. De hade bokat in Strömfors i kalendern för lördagen. Som pensionärer har de ett så späckat program att man ibland nog är rädd att de skall bli helt burnout.
- Men det lugnar ned sig snart, sa mamma glatt medan hon skrev in nya grejer i almanackan.
När vi kom fram var det varmt och skönt i stugan. Krisu hade värmt upp med luftvärmepumpen och eldat i både bastu- och vedugnen. För att lysa upp det hela hade han tagit de ljus som fanns tillhanda och placerat dem runtom i torpet. Oj vad det värmde mitt hjärta att komma in i värmen och uppleva stämningen:o)!

Vår luftvärmepump har fungerat bra. När vi kom fram hade den redan slagit av på grund av värmen. Då den startade upp var den relativt högljudd men effektiv. Ljudet har vi, som jag redan sagt, räknat med och den är ju inte precis där vi skall vara hela tiden utan alldeles vid ytterdörren.
Ett litet minus som vi inte har tagit i beaktande är att den avger kondensvatten som nu droppar ned i en behållare på fönsterbrädet. Vi måste hitta på någon lösning på det och jag föreslog att Krisu skulle läsa bruksanvisningen eller fråga försäljaren hur man skall göra. Alltid bra saker när man prövar på nytt.
Ibland föredrar han ändå att göra saker och ting på det manliga sättet. Försöka först, fundera en hel del och sedan till sist, om inget annat hjälper, ta fram bruksanvisningen.

En gåva av pappa

Den lilla farstun/förstugan har, i väntan på den fina glasverandan (sen någongång i framtiden), en särskild plats i mitt hjärta. Den är söt med sina två fönster men var då vi kom till torpet beklädd med fula bruna kovalevyskivor och fullastad med skräp. För min pappa var det ett utmanande projekt och ha sade genast att det där skall jag ta hand om. Så sedan våren har han då han hunnit, suttit där i lugn och ro och beklätt väggarna med panel. Det som var en mörk liten håla har när jobbet framskridigt visa sig vara en förtjusande liten farstu vars väggar skall bli vitlaserade, allt enligt hans önskemål.

Är faktiskt jätteglad över det arbete han har lagt ned på den för annars skulle den ännu ha varit i sin ursprungliga version. Krisu och jag ju har haft fullt upp med annat. Dessutom kostar panel en hel del och tror nog inte ens att han, när han började arbetet, hade någon hum om hur mycket det sist och slutligen skulle gå åt.

Det enda jag gjort är ett fönster som fått sina kryss och förstås den fina vita bänken som nu är färdigmålad och väntar på att ställas in på sin rätta plats.

Det är just det här veckoslutet som är det sista med varm och solig oktober, åtminstone om man skall tro meterologerna. Sen skall det bli nordliga ishavsvindar och kallt, brrr... Få se hur det är inne i torpet då uppvärmningen borde vara fixad. Mer om det och bilder på kommande:o). Ha en härlig höstdag och njut medan det går!

Höstglöd vid åstranden

Solen skiner och det är ännu varmt ute fastän vi redan är inne i oktober. Å andra sidan har vi haft enligt statistiken haft den mulnaste september på länge. Men man skall inte hänga läpp över sådan. För det första tänkte åtminstone inte jag på septembers mulenhet förrän jag läste om den och för det andra så lyser solen nu:o).

Har spenderat en rolig och inspirerande förmiddag tillsammans med min kompis Annika som stajlat litet höstbilder åt mig. Bilden är ett exempel på det. Det är verkligen roligt när man får i lugn och ro skapa, fotografera och umgås. Eftersom hon bor nere vid åstranden trodde väl turisterna på andra sidan av stranden att vi var västra proffsen.
Men snyggast var nog min bakvärmare. Fick linda en halsduk runt baken eftersom vi var i skuggan och min rock var för kort... Det var väl en syn för gudar det! Börjar väl bli dags att lägga åt sidan alla korta blusar som var inne då det modet var pop. För inte är det väl så att jag vuxit på bredden och att de därför är så sjuttons korta, näeej då...

Kommer att vara kursledare i video under tre dagars tid så bloggandet blir ganska sporadiskt. Håll tummarna, kan nog behöva det då jag står framför klassen och inte är på kurs som i förra veckan, litet ironiskt va?

Minns mina kära genom saker jag använder

Gamla möbler, textilier och prydnadssaker som har tillhört mina morföräldrar, mina farmor och min gudmor är viktiga inredningsdetaljer för mig. En orsak är förstås att jag tycker om dem men de påminner mig också om de mina som gått bort och håller dem med mig. Låter det tokigt?
Till exempel handduken broderad med initialerna ML. ML är min mormor Mary Lindqvist, momi alltså, och när jag har handduken framme eller använder dem så minns jag henne. Känner en närhet och att det förflutna finns med mig i livet. Nu talar jag alltså inte om spöken eller sådant utan bara om kärlek och trygghet.
Kanske det här är riktigt dumt för det sägs ju att man skall leva i nutiden och inte i går. Samtidigt är det ju lika viktigt att ha ordentliga rötter i sitt liv och det är väl det jag försöker.
I varje fall är det inte riktigt Feng shui där man skall städa ut det gamla som kan hålla en tillbaka för att kunna gå vidare. Men var och en har väl sin egen väg att vandra!
P.S. Den vackra linnehanduken finns i utetuppen på torpet. Vill alltså tillägga att jag använder föremålen i vardagen. Placerar dem inte på någon piedestal! D.S.

Om hur man borde blogga

Det finns do's and dont's för allt och så också för bloggskrivande. Hörde just hur Peppe Öhman, finlandssvensk storbloggare berättade om att man skall skriva korta inlägg med mycket bilder och länka mycket. Alltså vara generös mot sina läsare och inte låta bloggen vara en slutpunkt på nätet!
Just det, inte precis vad jag brukar åstadkomma, förutom bilderna kanske. Men om man tänker på mina textmängder så drunknar väl mina bilder i bokstavsmassan. Nå här är alltså ett kort inlägg. Skriver snart ett längre med bild, lugn...

Högt i tak

Hur härlig är inte en höstdag när den är som bäst? Då glömmer man dysterheten från deprimerade grådaskiga dagar och kan äntligen andas djupt och ta tillvara energin som flödar. Okej, fick väl litet överdos av höstenergi i går men njöt så av att vara på torpet, av tystheten där och av hur högt det var i tak i trädgården. Det enda som egentligen störde var ljudet av skott som då och då bröt tystnaden. Älgjakten har börjat och jag hoppas att de missade:o).

Just nu är det lönnlöven som faller från träden och ägnade mig bland annat åt av att kratta de granngula löven. Doften av dem är ju så härlig och jag förvandlades i mitt sinne till ett barn. Hade faktiskt lust av att hoppa i den stora hög jag hade krattat ihop för att vältra mig i den. Det gjorde jag förstås inte men hoppas i mitt stilla sinne att alla har sådana doftminnen från tiden som liten.

Minns hur Nenne och hans kusiner brukade njuta av höstdagar med att hoppa i högar som mormor hade krattat ihop. Samma gjorde jag och min syster när vi var små. Tiden då Nenne var liten var på många sätt härlig och saknar den, men livet skall gå framåt. I stället får man ibland privilegiet att plocka fram och vårda minnena när man blir triggad av en doft eller någon annan känsla.
Det här var redan på digikamerornas tid så har fina hösthögsfotografier i mitt bildarkiv som jag då och då går igenom. Underligt nog men för mig är det de vanliga bilderna som ligger i sina fotoböcker och glöms bort medan jag då och då går igenom bilderna på datorn. Kanske det bara är jag som är litet tvärtom men man kan ju samla ihop trevliga album på dator som är mer lättilgänliga och mindre dammiga.

Förutom höstlöv bjuder ännu flera av blommorna på höstliga överraskningar. Min New Dawnros har både blommor och skott och verkar trivas ypperigt på sin plats vid vår kommande port. Morsdagsrosen som jag köpte i slutet av maj för tre euro har hela sommaren producerat härliga blommor trots torkan. I går var det malvan som jag fick av en god vän som bjöd på skira blommor, så vackra...

En ledig dag

Hur skönt är det inte med en ledig dag när solen lyser och veckoslutet står inför dörren. Det är som om det goda vädret smittar av sig både på oss människor och på djuren. Hundarna är helt vilda och vill bara ut och springa. Värst är vår gamla dam Nelly 10 år, som trots litet stelhet i ryggen, vill ut och galoppera vilt i hundgården.

Själv håller jag på och laddar upp för veckoslutet och försöker planera allt som skall göras för att få arbetet så effektivt som möjligt. Bilden visar ett viktigt och intressant projekt på torpet som snart kan ta ett steg framåt. Hålen, som ju inte är särskilt snygga, är ventilationshål till en luftvärmepump som har hela enheten på insidan. Det för att undvika skadegörelse när vi inte är där.
Det fina med den är då den är en alltiettversion av en luftvärmepump så kan Krisu installera den i stället för att man måste anlita en specialinstallatör som kräver multum med pengar.
Får se hur mycket ljud den för jämfört med en vanlig pump men eftersom den blir placerad på väggen i tamburen så kommer den ändå inte att störa så mycket. Planen är att det till den skall installeras en manick som man via mobilen kan aktiveras hemifrån vilket skall leda till att det i torpet är en behaglig temperatur när man kommer fram. Det är en verklig lyx. Men eftersom vi inte kommer att ha något värmesystem igång hela tiden så sparar vi nog både energi och pengar under kalla höstar och vårar. Dessutom finns där bade bastu och vedspis som får fungera som värmekällor då vi är där.

Problemet men installeringen har varit hålen. De är 17 centimeter i diameter och vi har inte fått tag på en (hål-)borr med den dimensionen. Femton centimeter lär vara det maximala man kan hitta utan att anlita yrkesmän för att görs det. Nå Krisu brukar inte vara rädd att ta itu med problem och har gjort hålen med hjälp av alla verktyg han hittat. Nu är de äntligen där och och kanske vi snart får upp apparaten på insidan också. Då kan vi äntligen mäta ut hur bred hatthyllan för ytterkäder skall bli och efter det sätta skåpen på plats. Allt hänger med andra ord ihop när det skall rymmas mycket på inte så många kvadratmeter.