Lovisa Historiska Hus

Under veckoslutet ordnades Lovisa Historiska Hus, det vill säga det otroligt populära evenemanget som förr kallades Renovera Ger Mera (om jag nu inte har helt hjärnsläpp alltså). Det är alltid roligt att få titta in i de härligt nyrenoverade hemmen där man har inrett med pietet samt tagit historien i beaktande när det gäller både möbelval och byggsätt.
Har tidigare alltid skrivit om det i någon tidning vilket har skapat en extrapress på att prestera som tagit bort en del av charmen i evenemanget. I går besökte mamma och jag LHH i lugn och ro och gick både på antikmarknader och på konstutställningar. En av dem var Christer Åbergs fina utställning på Alexandersgatan. Härliga tavlor!
Hann också ta en titt in i några hem och bilderna är därifrån. Någon kilometer utanför Lovisa insåg jag tyvärr att kameran blev hemma. Fick med andra ord fiska fram telefonen ur handväskan för att överhuvudtaget ha något att visa.
Bilden med den gröna soffan är från Eija Klauckes charmiga lilla torp i Strömfors. I det har hon på ett fåtal kvadratmeter har skapat ett underbart litet hem. Och trädgården den skall man inte ens prata om, den är magnifik!
Då pratar jag bara om hennes egen trädgård. Hon har ju också en upplevelseträdgård. Eija's Garden, som vi tyvärr inte hann besöka. Å andra sidan, då vill jag ha kameran till hands för att ta vara på de idéer som föds under vandringen.

Ett besök på Knipan

Äntligen, skulle man kunna säga. Jag har äntligen besökt restaurang Knipan i Ekenäs. Det är en sak jag länge önskat göra men när vi varit där har det inte varit säsong för sommarrestaurangen.
En orsak för mitt intresse för restaurangen är historiens fläkt som får mitt romantiska sinne att vakna. En annan orsak är helt enkelt att den på 80-talet ägdes av mammas småkusin och det hela var mycket spännande för ett tonårigt jag.
Nå i går beställde Krisu och jag varsin latte och goda bärpajer med hemgjord glass då vi försökte döda litet tid i ett eftermiddagtstängt Ekenäs. Jag njöt förutom av maten också av själva ambiensen i huset och såg framför mig alla eleganta dansare från början av 1900-talet. Kanske någon i släkten från Ekenäs har gjort en svängom på dansgolvets tiljor.
Orsaken att vi var i Ekenäs var att Nenne svor faneden och föräldrarna hade kallats in för att vara med, men också för att den nyblivna jägaren skulle få skjuts hem. Lättad var han i varje fall när han kom stegande ut från porten till Drakan för en välförtjänt permission. Nu blir det nya tider då den tärande rekryttiden är över och han skall koncetrera sig på den nya uppgiften som signalman. Skönt i varje fall att han är hemma igen:o).

Projekt tuppen

Äntligen är projekt tuppen klart. Nu återstår alltså bara att hänga upp den på dörren till - just det - utetuppen!
Nej, låt oss ta det från början. Tuppen i plåt på bilden hittade Krisu i lidret bakom ett skåp. På dess baksida står det att den är gjord år 1980. En sådan skatt kan man ju inte lämna oanvänd.
Tuppen skall alltså få dekorera utetuppen. Vad passar bättre än en tupp på tuppen.
Ni minns mina varnade ord om en alltför ivrig schablonanvändning. Kunde ändå inte låta bli att gräva fram mina gamla schabloner efter att tuppen målats svart. Fick gräva ordentligt i vårt förvaringsrrum innan jag hittade dem. Hann redan tro att jag slängt dem i ett anfall av att städa upp mitt liv och slänga onödiga saker. Gör sådant ibland och ångrar mig oftast senare.

Men i ett skåp fanns de, samlade i en mapp. Gamla, kära och använda om och om igen. Schablonen på bilden är gjord av riktigt schablonpapper som min kompis Annika Blåfield brukar tillverka. Det är både snyggt och hållbart.
Själv föredrar jag att använda schabloner utskurna i plast. De håller längre och kan tvättas. Plast som används i byggarbete brukar vara både lätt att skära ut och tillräckligt tjockt för att hållas stadigt. Man brukar få tag i det i Etolabutiker.
Lägg märke till att jag endast använde en del av schablonen. Tycker själv om den stiliserade tulpanen och att den ypperligt lämpar sig på en finfin tuppstjärt:o).

Härliga, härliga regn

Nu har det regnat även i Lovisa och jag kan inte tro att det inte har regnat i Strömforsregionen. Vilken lycka att gräsmattan, blommorna och allt som törstat efter vatten äntligen får vad de behöver. Skulle kunna dansa galna regndanser om jag varit där men har fått nöja mig med att njuta av regnet här i Borgå.

New Dawn-rosen har i varje fall mått bra fastän det inte regnat. Den är planterad i halvskugga, och har fullt av vackra knoppar. Kanske det är ett tack för att den äntligen fick en ordentligt stöd i solitt gjutjärn. Synd att det misslyckades på bilden jag försökte ta, men får väl försöka på nytt!

Vi tog hem köksskåpen som fanns i torpet då vi köpte det. Då var min fasta mening att aldrig använda dem men vid ändrade planer ändrade idéer. De är av mahogny, 70-talistiska och asfula, tyckte jag. Plötsligt började jag fundera att tänk om man inte skulle måla dem utan spara mahognyytan. Få se vad det blir och om det är för massivt så får man väl måla det i efterskott. Är faktiskt litet inspirerad över tanken.

I kväll skall jag på jobb men sedan är det väl att ta itu med projekt tuppen. Den hittade vi i lidret - var annars - och genomgår nu en uppiffning:o).

Ändrade planer igen

Så har det gått som det har gått och vi har nya planer för köksdelen. Efter det följer dominoeffekten. När man ändrar på en del flyttas allt. Planen är nu att sätta köksdisken mot ena väggen i stället för att den skulle stå mitt i rummet som det var redan när vi köpte torpet. Det var faktiskt Krisus idé och jag sköt förstås ned den direkt.
Efter en stund började jag fundera över saken och kom underfund med att mycket blir lättare bara man har en vägg bakom disken. Och nu är förstås situationen den att den får bli på sin nya plats som bilden visar. Framför den kommer det att komma ett draperi så att man inte ser rakt in. För att få hyllor målar vi upp några gamla väggskåp som fanns där.

Ett offer i planeändringarna är mitt halvmåneformade bord. Dit kommer istället skåpet som skulle stå där diskbordet kom.... Ja listan är lång över vad som flyttades och är nog nöjd trots att förlusten av bordet sved. Å andra sidan måste man ha förvaringsutrymme i ett hus och till det duger inte ett halvmåneformat bord hur fint det ändå var planerat att bli:o).

Kalas i sol, mot alla odds

Så var den här, lördagen. Dagen med det stora sommarkalaset som jag väntat på hela sommaren. Det är nog så att när vi inte har speciellt mycket fester så har Krisus födelsedag blivit vår stora sommarfest.
Nå trots dåliga väderrapporter och en flunssig hustru med feber så hölls den och var riktigt trevlig. Min mamma ställde verkligen upp med hela buffén och sin enorma organisationsförmåga så ett stort tack till henne! Vädret visade sig också från sin goda sida, och what the Heck, om det skulle ha regnat hade jag väl bara fått vara tacksam. Det är kruttorrt där och vattentunnorna är tomma igen.

Log i mjugg när jag såg min fina utegrupp vars stolar nu är återförenade med bordet. Det är två totalt olika gråa nyanser som definitivt inte passar ihop. Så nästa steg är att måla bordet med den sista skvätten i träoljeburken. Hoppas det räcker till för ett tunnt lager så är jag äntligen nöjd. Börjar bli litet av en don Quijote som slåss mot väderkvarnarna när det gäller utegruppen men skall man ha det bra, så får man väl jobba för det :o).
Det röda bordet fungerade bra och värmde mammas hjärta. Hon blev så glad över att vi har tagit det tillvara när hon läste det här på bloggen. Men ett mer praktiskt bord får man dock söka efter. Nu är det bara att vika ihop det och ställa den vid en vägg i lidret. Funderar ibland över hur man skall vinterförvara bumlingarna som är polulära i dag.

Ännu några ord om festen. Det verkade som om gästerna tyckte om torpet och uppskattade trädgården. Nå, trots att jag än så länge bara gjort babysteps där är den min stolthet. Så jag förevisade den till lust och leda för alla.
Vår vita trädgårdsbänk fick inte vara med på festen. Provsatt det nyreparerade underverket innan gästerna kom, och tro det eller ej. Trots de längre skruvarna så rasade sitsen in igen, det du Krisu. Tur att det inte hände för gästerna!

Flunssa och schablonplaner

Ibland tar jag fler bilder än jag änvänder i ett inlägg. Nu kommer det väl tillpass då jag ligger nerbäddad med en otäck flunssa som håller - eller håller inte - på att bryta ut. Det får de närmsta dagarna utvisa. De innefattar förstås också Krisus födelsedagsfest så jag börjar bli litet frustrerad vid det här laget, får ge ett surt smiley fastän jag vanligtvis försöker se det positiva i det mesta :o(.

Nåja, bilden handlar om schablondrömmar. Har i ett anfall av lathet köpt en färdig schablom som det står Le jardin på. Den skall komma på en vitoljad trädgårdsbänk som vi räddat ur lidret. Eller egentligen var det ett ryggstöd och sidohandtagen med ben till en innesoffa som Krisu hittade. En dag hörde jag ett förfärligt hamrande och sågande på gården och det visade sig att han hittat en sitsdel som vi engång hade planerat till en trädgårdsgunga. Projektet blev aldrig av men delarna blev kvar i vårt lider här hemma i Borgå och kom nu väl till pass.
Efter det var det min tur att behandla den med träolja och det blev till sist en riktig representabel bänk. Skall visa den på bild genast när den är färdigtdekorerad.

En litet typisk incident som jag råkade ut för under veckoslutet var att jag lugnt satte mig på bänkens sits som efter en stund rasade in. Min kära make hade använt för korta skruvar när han satte sitsen på plats och... Tur att det inte hände när vi hade gäster. Skulle vara just sådär typiskt mig och sedan skulle man få skämmas igen.

Det är alltid skäl att höja ett varningens finger när det gäller en allt för entusiastisk användning av schabloner. En, till och med två olika schabloner kan vara vackra att se på, men när man blir för inspirerad och schablonerar både det som kan och inte kan schabloneras blir det bara eländigt. Någon måtta med allt med andra ord. Ha en bra dag alla!

Retroheaven och bordsmålning

Kvällen har gått i målandets tecken och jag har dragit det sista lagret träolja på utegruppen. Kan äntligen säga att jag är nöjd efter en tids oroande över hur de skall se ut. Skall ta en bild på lördag när vi har kalaset och allt är uppdukat och fint. Det är roligt att arbeta med saker och ting man senare skall använda. Man får tillfredställelsen att veta att man gjorde det själv. Inte köpt och transporterat till platsen utan verkligt arbetat och planerat.

För vi skall ha kalaset i trädgården!!! Vägrar gå med på att vi har arbetat i vårt anletets svett hela sommaren och när ett av sommarens mål - dvs födelsekalaset - kommer regnar det. Än så länge har de lovat sol så jag håller tummarna.

Vi tog med ett riktigt retro uteklaffbord från torpet för att göra det till ett reservbord för exempelvis fester. Genast när jag såg det sade jag att det inte fick kastas bort utan vi skulle byta ut bräderna och måla om det. I söndags tog vi hem det och när jag målade de övriga utemöblerna tog Krisu fram det. Han började rengöra det och det var i betydligt bättre skick än vi trott. Det dröjde inte länge innan han gick in i vårt verktygsskjul och kom ut med en av sina sprayburkar. En silverfärg som han brukar måla fälgar med. Det nästa han hämtade ut var en röd sprayfärg som han hade i köpt för länge sedan. Han såg så lycklig ut att jag inte nändes säga att jag planerat helt andra färger för bordet. Nu lyser bordet rött igen. Det är inte som nytt men går bra att använda, och när det inte behövs så är det bara att vika ihop det och sätta in det i lidret!

Lammtungor och målarglädje

Höll på att tappa min älskade trädgårdsspade i förvåning då jag lyfte på äppelträdets kvistar och såg de här små raringarna. De kallas för lammtungor och ser också så ut, lär också ha små rosa blommor men dem har jag missat. På finska heter den nukkapähkämö. Tack facebook och Maria Schulgin för infot.

Har fortsatt målarprojektet inomhus och det börjar se riktigt fint ut. Det är bara två större grejer som måste göras innan vi kan börja flytta in möbler. Golvet och muren som måste putsas färdigt, materialet tog slut mitt i. Trivs där och det är viktigt, som jag också tidigare skrivit.
Det är otroligt hur tungt det kan vara att måla oljefärg panel. Jag får trösta mig med att jag förvandlat en hel del fett till muskler under sommaren. Tyvärr finns det att ta av. Steg på vågen för den sedvanliga reality checken som jag brukar göra ett par gånger under året. Nu blir det med andra ord bantning som gäller och litet mera träning. Skoj egentligen, med träningen alltså, hela förra vintern gick i soffpotatismode.
Nä, upp och hoppa nu - jobb på Bbl väntar!!! Får gnugga sömnen ur ögonen :o)

Kylskåp anno dazumal

Ja, som jag skrev så började vi på arbetet med att fylla kylskåpet med sten och sand. Som man ser på bilden är det inte ett kylskåp från vår tid utan från betydigt tidigare årtionden. Vår gubbe använde ändå det och som det också syns på bilden var det till och med isolerat. Nu är kylskåpets saga dock all, i och med att vi fyllde det med sand, telgelstenar och till och med en gammal, nu sönderslagen, lavoar. Det får kuulema inte bildas luftfickor för då börjar det mögla, och därför slogs den sönder. Krisu fick nog ge utlopp för alla sina aggressioner när ha gjorde det. Jag hörde bara hur det smällde inifrån!

Det är skönt att sätta igång med jobbet igen. Har verkligen saknat det. Jag målade och det är en fin känsla att få se resultatet av sitt arbete. Det börjar bli så ljust och mysigt därinne nu trots att mycket jobb ännu är ogjort. Den fula golvmattan som syns på bilden skall ut när vi sätter ett nytt golv. Eftersom det är betonggolv och lågt till tak lägger vi laminat. En orsak är förstås också att 16 hundtassar kommer att slita golvet och då räcker det inte med några tunna furuplankor :o(. Nåja, det blir nog bra, vi har redan köpt ett ljust, fräscht och förmånligt golv som jag tycker om.
Målade i kväll utegruppen med den nya färgen ("ladugrå" på östnyländska) och det ser litet bättre ut. Efter en omgång till tror jag att det blir ett resultat man kan leva med och till och med tycka om. Bra!

Vacker lägergårdsutsikt och fantasifulla personer

Är tillbaka efter tre stressiga lägerdagar. Måste säga att barnen hade roligt men vi ledare fick verkligen jobba för vår lön. Skönt att det är över och att man är hemma igen. Från Nilsasgården, där lägret hölls, hade man en så här fantastisk utsikt. Tog bilden första kvällen just innan åskstormen slog till i Östnyland. Vi fick på front row beundra ett magnifint skådespel men skulle inte ha velat vara ute i stormen. Hemma på gården fick vi några skador och en stor björk rasade på min systers hus. Torpet i Strömfors klarade sig i varje fall utan skador, skönt!

Har inte hunnit göra så mycket hemma efter lägret eftersom jag vikarierat på Bbl. Stolarna har i varje fall fått ett första lager träolja och ser deprimerande ut. Som tur köpte jag bara en liten burk som tog slut så vi köpte i dag en ny i en ljusare nyans. Hoppas att synen blir litet gladare för annars får vi nog ta oss en funderare på vad vi skall göra. Typiskt också, och i nästa vecka är det Krisus födelsedag!
I morgon far vi åter till torpet för att både vattna och arbeta. Skall väl börja med att fylla kylskåpet med betong men mer om det i morgon. ;o)

Ett litet blått underverk

Köpte i slutet av juni några små blåklintsplantor av min systerdotter Matilda som med sin kusin har startat en "egen blomaffär". Det visade sig att de inte var härdade för solen så de fick stå i en papperspåse en tid på gården här hemma i stan.

För några veckor sedan tog jag de skraltiga plantorna till torpet och planterade dem utan större förväntningar. När jag i går vattnade de andra blommorna på platsen lyste något blått emot mig, en liten blåklintsblomma. Först trodde jag faktiskt att det var något skämt men sedan insåg jag att det faktiskt vuxit upp en blomma, mitt i torkan, från en av plantona. Det om något är ett litet underverk som värmer hjärtat:o). (tyvärr är bilden inget vidare, tog den i hasten)

Nu kommer jag att ha bloggpaus i några dagar. Skall vara ledare på ett ordverkstadsläger i Sibbo. Så det blir skrivande, tjo och tjim, med glada och inspirerande ungar!

Nymålat bord och portbongning i gamla stan

Det var en het dag igen trots att jag innerligt hoppats på att hettan hade flygit och farit sin kos. I torsdags hällde det ner regn i Borgå och trodde då naivt nog att det gjort detsamma på torpet. Så var det inte, tvärtom skrek blommorna efter vatten och vattentunnorna var nästan tomma när vi kom dit i dag.
Efter att ha vattnat allihopa tog jag fram min gråa träolja för att börja behandla utebordet. Efter de första penseldragen svor jag ve och förbannelse över hela projektet för det såg så trist ut. Tog mig i kragen och fortsatte och har nu svårt att bestämma mig om det blev bra eller inte. På bilden tycker jag att bordet verkar ljusare än det var i verkligheten och kameran kan ju spela sina spratt. Målade i varje fall bordet så ordentligt så att jag skall slippa måla det två gånger.

Har varit med om en intressant träff häromkvällen. För första gången på över tjugo år träffades vi flickor/nu kvinnor som var ett gäng när vi var i tonåren. Var litet tveksam när jag for dit och undrade hur det skulle bli. Sanningen var den att det var jättetrevligt. Vi satt och diskuterade, skrattade och vad störiga som om det inte gått tjugo år. På ett sätt kändes det faktiskt som om man var ung på nytt samtidigt som det tog fram en hel del minnen som man för länge sedan glömt bort.
En fin upplevelse var det i varje fall och hoppas att det blir fler träffar.
Under måltiden på trevliga restaurang El Alba i gamla stan bongade jag den här porten. (Lägger upp bilden genast när jag får den ur telefonen) Konstruktionen som är byggd omkring är lik den som skall byggas till torpet. Tyvär vet jag inte när den byggs. Kommer själv att vara på jobb i två veckor och hoppas att Krisu då tar ut sin sista semestervecka för att jobba effektivt inför födelsedagskalaset! Då får han jobba i lugn och ro utan att hjälpa mig hela tiden.

Äppelkarter och fallna körsbär

Så gick det som det gick. Mina körsbär som den ena dagen lyste moget röda högt uppe mot himlarna låg den andra dagen snopet nere på market fallna, oplockade och kanske uppätna av godissnåla trastar. Jag hoppas nästan det för min oförmåga att plocka dem gör att jag skäms, skäms, skäms!
Trädgården fortsätter trots allt med att bjuda mig på frukt. Än så länge är det bara sura äppelkarter i äppelträdet men snart har de utvecklas till goda äppel. Är inte någon speciellt stor äppelätare men har faktiskt en plan med fruktskörden den här gången. Skall skiva dem och torka dem. Det är sedan himmelskt gott att blanda strimlorna i morgongröten - hjälp vad jag låter helylle där.
De många vinbärsbuskarna har däremot inte burit frukt. Kanske de är så gamla eller förvuxna. Måste någongång (då jag också gör allt annat som jag nu inte hinner med) ta reda på varför. Några goda vildhallon har jag ändå kunnat smaka på. Det finns några misskötta vildhallonbuskar vid jordkällaren. De har bjudit på några goda bär fastän de inte har blivit vattnade. Tack för det!

Tänkte också ge en liten uppdatering över jätte- och parkslideläget. Eftersom det här i bloggen inte på länge har varit hysteriska krior om deras hemskhet kanske ni anar att läget är litet bättre. Vet inte om det beror på torkan eller min ganska hårda offensiv mot dem. Jag har klippt och klippt varenda liten slideplanta som vågat titta upp under sommaren. Nu börjar det faktiskt märkas. Det här gäller åtminstone jättsliden som verkar ömkligt medtagen just nu. Efter Krisus födelsedag får de växa upp och sedan blir det den härliga Roundupdagen :o) :o) :o)
Parksliden är segare och växer flitigare men den går samma öde till mötes. Och om det inte hjälper i år, så nästa år då. Ger inte upp mot en trädgårdsväxt, trots att den är bland det värsta man kan ha i sin trädgård!

På spaning i gamla stan

När man renoverar finns det oftast en miljon frågor och ingen, varken människa eller bok, som kan ge alla svar. Ofta får man själv komma fram till det rätta svaret efter många försök. Ett annat sätt är att hålla ögonen öppna, och suga i sig intryck för allt vad man är värd.
Hade en trevlig och inspirerande kaffeträff i gamla stan i Borgå i dag (angående ett projekt som det säkert kommer mer om i framtiden). När jag promenerande därifrån såg jag plötsligt det här fönstret. Rev fram min telefon och fotade i bästa agentstil där jag stod i regnet under mitt paraply. Allt för att jag inte skulle glömma hur det såg ut.
Det som jag alltså är intresserad av är fönsterkarmens (heter det så?) dekoration högst uppe. Den här modellen ser lätt ut att förverkliga, skulle ge litet festlighet åt torpet samt passar bra då en del av fönstren är på litet olika höjd och jag därmed kan göra listerna varierande höga. Allt för att uppnå den där harmonin som jag säkert skrivit om tidigare. A good day's work alltså!
Gillar också de där litet bredare lodräta hörnbräderna. Egentligen var det dem jag först lade märke till och tog mig en extra titt. Har planerat något liknande till torpet, sen någon gång i framtiden, när vi har tid:o).

Pikanta detaljer i trädgården

Trädgården på torpet är fylld av överraskningar. Meningen är förstås att det skall ge en wow-känsla och inte tvärtom, men måste bara visa denna ventil som kommer från jordkällaren. Den fanns bland det första på min to do-lista i våras. Men kvar finns den bara ännu, sköter om ventileringen till själva källarutrymmet och ser lika anskrämlig ut som när jag såg den för första gången. Någongång skall jag nog ta itu med den (en effektiv förstahjälp kunde vara att måla den svart...) och själva ingången till källaren som är lika ful. Men inte ännu, det finns annat som skall göras.

Har gjort ett beslut angående färgen på utegruppen. Köpte träolja i nyansen grått/kivi som jag skall börja måla gruppen i. Skulle gärna ha använt Uulas tjära men är illa rädd att den är alldeles för dyr, till prisen kommer också transportkostnader. Nöjde mig istället men träolja på specialerbjudande. Den har också vita färgpigment i sig som hoppeligen ger den gamla bänken och stolarna en litet ljusare nyans samtidigt som bordet får bli mörkare - få se hur det lyckas. Intressant blir det förvisso och som vanligt är jag löjligt förväntansfull :o)!

Härlig sommarsöndag med nytt utebord

Vilken lycka att få uppleva en normal fin finsk sommardag efter den nästan outhärdliga värmeböljan. Solen sken, det blåste en svalkande vind och då och då kom ett moln och gjorde temperaturen litet svalare. Vi jobbade förstås på så att svetten lackade men både bromsarna och myggsvärmarna lyste med sin frånvaro. I stället så fanns det en hel del trollsländor som surrade omkring i trädgården.

Stömforsbesöket började inte särskilt bra. Vi var nästan framme när jag började prata om penslar och försäkrade mig att det fanns penslar på torpet. Skulle ju måla så... Krisu blev tyst ett tag och sedan konstaterade han att målfärgen blev hemma. Då blev jag tyst, och arg för en stund. Dessutom kändes det så tomt i bilen, det fanns ju inga blommor att plantera i bakluckan :o(.

Nåväl, själv är bäste dräng, och när vi väl var framme insåg jag att den japanska spirean jag i våras planterade vid jordkällaren såg eländig ut och vantrivdes helt tydligt. Det hjälpte alltså inget annat än att flytta den till ett litet skuggigare ställe vid spiran jag köpte i Strömstad. Och så var jag igång igen.
Krisu skruvade under tiden ihop utebordet vi hittat och efter det började vi leta efter panel för utetuppen. Det visade sig att vår panel kommer att bli en salig blandning av olika modeller men det gör inte något. Huvudsaken är att det blir samma panel på hela väggar och i värsta fall får vi väl köpa litet till om det blir luckor här och där.

Min söndag gick alltså ut på att rensa och klippa samt riva upp ogräs. Jag jobbade och jobbade så jag flera gånger trodde att jag skulle svimma. Samtidigt var det så skönt att äntligen kunna göra något att man bara njöt av att få pressa sig till det yttersta.
När vi kom hem var det färdig lasagne i ugnen. Nenne hade satt den och värmas i ugnen och vi kunde bara sätta oss ned och ta för oss, skönt! Nenne var hemma på sin första permission så vårt hem kändes helt igen. Inget stort gapande hål där vår lillgubbe borde vara! (sorry Nenne)

Lyckokänsla vid fynd av olika slag

Om det finns något som kan göra mig glad är det att fynda något riktigt fint (fint = något som man tycker om, inte nödvändigtvis något dyrt). Det gör att jag hur länge som helst kan titta på de här tre raringarna. Handtagen av mässing och porslin skruvade vi av gamla dörrar som vår gubbe hade lagrat i plåskjulet (som ju...). Dörrarna var i sig själv obrukbara men jag kan sitta och titta på handtagen och förundra mig hur mycket jobb man förr lade ned på vanliga brukssaker.
Nu hoppas jag att vi kan använda dem till utetuppen. Det enda jag undrar över är om de klarar av uteväder men det borde de väl kunna??? Det kommer att bli fint!

Lägg märke till den slitna bordsskivan som de är placerade på. Den hör till utegruppen som finns på gården. Stolen och soffan är i bättre skick och har funderat över att det skulle behövas ett nytt bord.
Gissa vad Krisu hittade när han tömde vinden häromdan, jo ett utebord. Inte kanske lika stort, men som nytt. Nu återstår bara att välja vilken sorts färg jag skall behandla dem med, tjära eller färgad träolja? Ack dessa val man ständigt måste göra - är verkligen i valet och kvalet men utegruppen måste ju se enhetlig ut! Den 19 augusti är det Krisus födelsedag och då hopas jag att vi kan ha ett trädgårdskalas. Det vill säga om vädrets makter gynnar oss. Då skall också gruppen vara fixad.