Nymålat på dörrar

Vilken dag, solen skiner och det är så hett att man knappt orkar vara ute. Vi fick ändå en hel del gjort på torpet. Medan Krisu forslade bort skräp till återvinningscentralen i Strömfors planterade jag blommor, vattnade och framför allt, målade de två dörrarna på husets norrsida. Nu är båda vackert ljusblåa i en traditionell färgkulör från 1700-talet.
Tycker om att använda traditionella kulörer men i ett skede av målandet fick jag skrämselhicka. Färgen verkade allt för ljus. Nu ser den riktigt bra ut och när ännu foderplankorna blir vackert vita kommer det att bli fint.
Den andra dörren som målades är världens smalaste franska dörr som går till kammaren. Den fick en länge saknad uppfräschning i och med färgen. Särskilt då den varit slitet grå med en gul balk mitt i. Har bara målat ett varv men min filosofi är att måla ordentligt det första varvet så går det andra så mycket snabbare.
Kände mig som en riktig arbitare när jag bredbent satt på en bänk och drack min Café au lait direkt från termosmuggen. :o)
Sätter in på bloggen en bid från i höst då vi gick husesyn. Det såg nog ganska eländigt ut. Tyvärr han jag inte i dag ta en före bild eftersom Krisu alltid är hypereffektiv och började genast slipa ytterdörren när vi kom fram. Då gick jag ännu och vattnade i trädgården och var som vanligt i mina egna världar.
En liten fågel har tyvärr byggt sitt bo under taknocken ovanför dörren. Den följde oroat med arbete. Hoppas att det inte stör dens bo och ägg. Några ungar har jag ännu inte hört.
Av dillen persiljan och gräslöken mådde dillen riktigt bra. Den hade skugga av ett stort rabarberblad. Skuggade persiljan, som slokade, genom att köra ned spaden i jorden framför den. De vattnas också med en petflaska som jag körde ned i jorden.
Oh, so little time,
so much to do!

Örtagårdar

Vad är ett torp utan fina örtagårdar där man får litet krydda till måltider och sallader. Nåja, några örtagårdar har vi kanske ännu inte på torpet. Har planterat de tre grundörter jag tycker att skall finnas i alla trädgårdsland. Det vill säga persilja, dill och gräslök. Köptre inte några frestande skyltar med deras namn för att göra det lilla trädgårdslandet - och fotografiet - fint. Till och med jag känner till hur de ser ut.
Tanken är förstås att det skall utvidgas med mer exotiska örter och då kan jag mycket väl tänka mig att köpa de små frestande namnskyltarna. Kan vara bra att ha för min skull också, inte bara för fotografiets mysighetsfaktor alltså.
Trädgårdslandet är beläget nedanför rabarbern som har en hel historia som är värd att berättas. När jag - total novis i trädgårdsodling - i våras såg de första stora knopparna som kommit upp till vårsolen slog alarmklockorna och jag såg för mig hur jättesliden (som jag då ännu trodde var trädgårdsbambu) anföll. Rusade blint till redskapsskjulet och tog första bästa spade och började gräva upp dem. Blev otroligt imponerade av rabarberns rötter som var i samma storlek som ämbar, och grävde så att svetten lackade.
Lyckades få upp en hel del rabarberknoppar som jag belåtet lät ligga för att visa upp åt mamma som kom på besök nästa dag. Hon konstaterade ganska kortfattat att det faktiskt handlade om rabarber och INTE vad jag trodde. Fick med andra ord snopet lägga tillbaka de illa tilltygade rabarberknopparna. Det var bara att hoppas på att den skulle läka, OCH DET GJORDE DEN till min stora förvåning och glädje! Så här är ett levande bevis på att även kolossala misstag kan förlåtas i ett trädgårdsland vilket är ganska tröstande.

Nya dynvar gör susen

Fick äntligen bytt dynvaren - eller kuddsådana - i vår lilla stuga och är riktigt nöjd med resultaten. Hade tidigare beklätt dem med vanliga stärnförsedda satindynvar. Trodde att det skulle ge den där eftertraktade New England-stilen jag ville ha, men nej. Det såg så hemskt ut att man bara ville vända på tröskeln.
Köpte de här kuddöverdragen redan i fjol somras och de har väntat i nästan ett års tid på att få komma ut till ön. Nå bättre sent än aldrig. Nu är jag glad över att jag valde den marinblåa färgen men det fanns också en snygg beige variant som gjorde att jag var litet i valet och kvalet då jag köpte dem. Egentligen var det först då vi hägde upp den på väggen som jag kunde andas ut och konstatera att jag hade gjort ett vettigt val.
Bakgrundsfärgen i lillstugan är ett bra exempel på hur inköp av vita nyanser kan gå fel. Meningen var att den skulle vara en fräsch gräddvit nyans men slutresultatet är i stället nästintill gult. Nå man har lärt sig att leva med det men måste nog medge att det sved litet i början när jag såg väggarna.
Som ni ser finns det inte mycket utrymme i vår lilla stuga men vi har faktiskt fått in också en soffa, två bord och en garderob. Slutresultatet är inte så illa måste man säga. Dessutom sover fyra hundar i stugan som gärna vill ha lite utrymme de också.

Lat söndagseftermiddag

Känner ett starkt drag åt Strömforshållet men eftersom vi ännu är i skärgården får jag nöja mig med att visa en bild från den här stugan. Den är byggd av min morfar, mofi, som var en drömmare och obotlig optimist. Det syns också i bygget. Ursprungligen är den "Hellbergs personalbastu" som han transporterade ut till ön. Det vackra blyfönstret på bilden är till exempel från en villa som kallades Berta Hermanssons minne, den revs och mofi besorgade så mycket som bara var möjligt och byggde till på stugan. Den är med andra ord byggd av allt han fick tag på. Allt som allt försågs bastun med tre flyglar och kallas helt oblygt av oss för sommarvilla. Åtminstone är den en wannabevilla!
Torpet i Strömfors har också varit en bastu som har byggts ut. Den har en anda av - vad vi kallar för moficonstructions - över sig kanske det var just det som gjorde att jag föll för den.
Moficonstructions = optimistiskt byggande enligt man tager vad man haver metoden. När Krisu för första gången kom hit ut höll han på och svimma när han såg min kära morfars elinstallationen, reparationer med plåster och dylikt. I Strömfors finns det en ventilationsöppning som är täckt av ett nät till en bilstereohögtalare :o). Inte riktigt snyggt men nog effektivt.

Skylten är från statens järnvägar och tiden med spottkoppar. Den är nog min favoritsak i hela sommarstugan. Momi jobbade för VR och de fick alltid köpa saker som togs ur bruk. Därifrån kommer också våra härliga beige VR-filtar som är så sköna som underlag på strand eller gräsmatta. Har en egen som jag kommer att ta med till Strömfors. På det sättet binder jag ihop goda minnen från sommarstugan med torpet.

Midsommar med eld och paj

Efter en harmonisk midsommarafton med skärgårdslugn och midsommareld har aftonen gått över till dag. Då det eldades satt vi och filosoferade om vad som fanns i brasan, en gammal köksgarderob som fått ge med sig för en köksrenovering, en bänk och en hel del bråte som spolats upp på stranden under våren och vinterns stormar.
Eftersom det nästan var vindstilla fick elden brinna ut och av det som brann finns det ett tunt lager av aska kvar. Upp brann allt brännbart skräp som samlats under året som gått.
Midsommardagen har visat sig, trots en del pessimistiska prognoser, vara en äkta sommardag med solsken och värme. Vi firade den tillsammans med våra sommargrannar med mormors rabarbersmulpaj och vaniljsås.
Hundarna (våra och grannens) har under de här två dagarna fått gå igenom en sträng skola i att umgås med varandra utan att skälla och morra högljutt. Tror att jag äntligen börjar nå fram till dem men, ack, en hunds minne är mer än kort. Nästa gång våra små rackare och grannhunden möts räknar jag med att all den lärdom är som bortblåst igen. :o)
Nu önskar jag bara att alla unga (och äldre) som är därute någonstans skall ha en trygg och rolig midsommar!

Gässgästerna på bild

Teknikens underverk har lett till att de vitkindade gässen nu också syns i bloggen, wow, :o)
Tydligen är den lilla klippan ett välbesökt ställe för gässen för när Krisu o hundarna (de vaknade 5.30) gick sin morgonpromenad var gässen där. Krisu berättade att de länge och väl betraktade fåglarna innan Trixie inte kunde hålla sig och gick aningen närmare. Antar att gässen visade samma förtytelse som i går när det hände. Iväg stack de i varje fall.
Det är underligt hur naturen ändrar och mycket beror på att vattnen häromkring blir smutsigare/eller renare - vad vet jag egentligen.
När jag var liten var de enda sjöfåglarna skrakhonorna som visade upp sina fina kullar som decimerades i antal ju längre sommaren framskred. För cirka femton år sedan kom svanparet - de lär vara ett tecken på att vattnet blir smutsigare - och nu de vitkindade gässen. I fjol såg Nenne en havsörn från stranden och eftersom en skärgårdsexpert stod bredvid honom och bekräftade det hela så tror jag på det. Spännande!
Det är än så länge en lugn dag men midsommaren har väl bara börjat. Minns min barndom när det festades på berget och man därifrån kunde höra vuxna vråla och skrika i fyllan och villan. Inte alltför trevligt att höra när man är liten. Det har ju skett en generationsväxling i sommarstugorna och vanorna har blivit vettigare så slipper skränandet under midsommaren. Tack och lov för det!

Ute i "skärin"

Har varit med om en total miljöförändring och är nu ute i skärgården i Finska viken. Ute skiner kvällsolen och det är en alldeles underbar kväll. Synd bara att väderprognoserna lovar regn och rusk till i morgon. Brukar inte leva efter dem men här ute vill det vara litet på det sättet att man är beroende om det blåser eller inte /regnar eller ej.
Här hos mina föräldrar har vi vår egen lillstuga som vi får bo i. Den är på bara tolv kvadratmeter men skön att ha. Dit kan man dra sig tillbaka och titta på teve eller ta sig en tupplur om det behövs. Inte heller behöver man skämmas över hundar som väcker upp hela huset långt före åtta på morgonen.
Gav stugan litet sommarkänsla genom att hämta ut en hängpelargon. Först när jag skulle placera den i bilen märkte jag hur stor den var. Men plats fick den i bilden med hundar och packing. Relativt hel är den också efter en strapatsrik resa i bil och båt.
Saknar Strömfors, där finns hela tiden något nytt att göra, här är man på litet andra villkor men bra blir det väl. I morgon skall jag beklä väggdynorna i lillstugan med deras nya överdrag. Hoppas det blir trevligt, de gamla är så förskräckliga att jag inte ens kan ta en före bild:o)
Ute är det nu alldeles lugnt förutom några vitkindade gäss som tagit sig upp på den lilla strandklippan. När de hör hundarna närma sig beger de sig högjutt snattrande iväg från klippan och simmar surt vidare. Försökte lägga upp en bild som beskriver idyllen med solnedgång och fauna alldeles inpå tröskeln men lyckades inte.
Kanske vårt stugnät - som Krisu under kvällen byggt upp med hängivenhet - är litet snabbare i morgon. Bilden av stugan laddades ju upp utan problem!
Och nätet ja, man måste ju kunna surfa obehindrat såväl på stranden som i lillstugan också när man är ute på landet. Vad vore livet utan nät så här år 2010 skriver jag och mina tankar går genast till de fisknät min mofi omsorgsfullt brukade reparera och sedan sätta ut om kvällarna. Nästa dag var det momis fisksoppa till middag.

Ögonfägnad och urmakeri

Snopet, köpte ett digitalt urverk från en hobbybutik och det visade sig att keramiken/porslinet urtavlan är gjord av är för tjock för mekaniken. Det som skulle bli en billig grej, 2,50 euro, blir nu betydligt dyrare när den förs till urmakaren. Men jag gillar urtavlan - den har en charm som man inte kan köpa som ny så väljer hellre att betala litet mer än att ge upp.
Sätter som ögonfägnad in en bild av vår ampelblomma som blev en stolblomma. Den står i ett plastämbar fyllt med vatten för att klara av midsommaren när vi inte är hemma och vattnar hela tiden - ett bra trädgårdstips by the way.

Fullt upp med att måla

Det mindre glamourösa med ekoinredning är att ta tillvara de gamla möblerna och ändra dem så att de passar in i den nya inredningen. Det lilla skåpet skall vi ta till lillstugan som hör till mina föräldrars sommarstuga. Där har vi 12 kvadratmeter om är vår egen space. Där finns också ett bord som vi kommer att använda i kammaren och därför byter vi ut det mot ett skåp från Strömfors. Målar det först vitt och skall sedan pynta det med schabloner. Hurdana vet jag inte ännu.
Guldsaken jag hittade på ett lopptorg i Sverige, det vill säga hörnhyllan, börjar se bättre ut när den har målats ett varv med vit målarfärg. Är inte överförtjust i guldfärgade inredningdetaljer och tror att den skall bli fin som vit.
Försöker hitta ramar till de planscher vi köpt i Sverige. Undrar bara varför det skall vara så svårt att hitta billiga enkla ramar. Tycker att butikerna brukade ha dem till lust och leda men nu när jag behöver några så är det stopp. Tydligen är de inte pop längre!

Stugans färgskala

Det är svårt att bestämma i vilka färger inredningen i stugan skall gå trots att utgångspunkten måste vara så mycket ljust som möjligt. När jag bläddrar igenom inredningstidningar gillar jag fransk lantromantik men är skeptisk om jag skulle kunna leva med det i längden. Rent praktiskt är det omöjligt med så mycket vita möbler eftersom vi har fyra glada hundar som skall få njuta av att springa på tomten och komma in i huset utan att hela tiden putsas av.
I mina gömmor hittade jag två rullar av tapeten som ligger underst på bilden. Designen är av Designers Guild och jag har sparat rullarna i över tio år för att hitta den rätta platsen till dem. Det har jag nu gjort.
Det vita tyget med guldmönstret skall jag använda som gardin till två av fönstren. Det är också Guilds och hittade det när jag grävde i tygbutiken Eurokangas låda för specialerbjudanden.
Där hittade jag också det beige tyget med små rutor och blommor som skall komma på en gammal soffa som jag köpte från ett lopptorg redan innan köpet av torpet var klart. Har lovat dyrt och heligt att jag själv skall klä om den. Får se hur det skall gå.
Ja, och min kära damastfärg är med på den lilla provbiten från färgbutiken. Den ser bättre ut i verkligheten, varmare och klarare.
Färgskalan skall alltså gå från bruten vit till ljusa pastellfärger som får några starka färger som motvikt.
Hur kammaren skall inredas är ännu ett frågetecken. Det enda jag har är ett blåvittrandigt sängtäcke i hållbart polyester för att det skall klara av hundarna. Men en sak i taget!

Väggmålning i "Damast"

Trots att det är svårt att lämna det roliga trädgårdsarbetet för att gå in och målat har vi nu skärpt oss och målat hela stug-delen av torpet ett varv. Det som förut var ett mörkt och litet smådystert rum får liv i sig när panelen på väggarna blir vackert damastvit. Bara golvet ännu blir utbytt och den övre delen av väggarna tapetserad så kommer skillnaden säkert att vara rätt så stor.
Lägg märke till taket på bilderna, det är så fint och samtidigt det första jag såg när jag kom in i rummet (förutom den fula lädersoffan som gick i bitar när man rörde vid den). Vår gubbe har satt ned massvis med tid på att göra taket vackert - och det är det också. Nu hoppas jag bara att det räcker med att måla allt annat i ljusa nyanser så att vi inte behöver måla det. Steg 1 vore då att måla ytorna mellan balkarna medan steg 2, att måla hela taket, får vara en nödlösning.
Kriget mot park- och jättesliden fortsatte i dag genom att det största beståndet täcktes. Det har tagit upp cirka 14 kvadratmeter mark och den 250 liter mylla som vi köpte att täcka in markväven räckte inte till. Köpte också ängsblommor som jag sådde på de två största bestånden men måste köpa en påse till. Man blir förvånad över hur mycket det går åt. Om det misslyckas så har vi kastat bort en hel del pengar på mylla och frön. Tur i varje fall att väven var billig. Om allt går fel finns det i varje fall kvar litet liv på det förut så döda området.

The war is on

I dag började kampen mot sliden, jätte- och parksådana. Tre bestånd utanför gården skall täckas med duk som förhindrar tillväxt, med mylla och till sist besås med gräsfrö. Vi försåg oss med 20 meter duk och 490 liter mylla när vi drog iväg till Strömfors. Det vansinniga var att myllan endast räckte till att täcka de två mindre bestånden. Det största är ännu fritt och måste köpa mer mylla imorgon.Trots att jag bestämt mig för att använda så ekologiska metoder som möjligt måste jag spraya dem med Roundup innan de täcktes. Är inte ens säker på att det skall räcka.

Hittade de här orden på Sykes infosida där de varnar för växten, ganska skrämmande läsning måste jag säga. "De främmande arterna är den näststörsta orsaken till minskningen av den biologiska mångfalden - den värsta är förstörningen av livsmiljöerna. Främmande arter, som aggressivt erövrar livsrum för sig, kan orsaka betydande skada för miljön, ekonomin och människors hälsa.
Farliga främmande arter är bl.a. slideväxterna parkslide (Fallopia japonica), jätteslide (Fallopia sachalinensis) samt korsningen av dessa två, hybridslide (Fallopia x bohemica). Dessa arter härstammar från Östasien men de förekommer på olika håll i världen i trädgårdar som prydnadsväxter. De är populära som trädgårdsperenner eftersom de klarar sig bra, växer snabbt och sprider sig lätt. Samma egenskaper gör dock dem också till mycket svårutrotade och skadliga ogräs. Parkslide finns med på listan över de hundra värsta invasiva arterna i världen, tillsammans med bl.a. råttan och den algsvamp som orsakar kräftpesten."

Har egentligen inte någon aning om övertäckningen kommer att hjälpa men det känns i varje fall som om man försökt göra någonting och inte bara hjälplöst står och ser dem växa vid sidan om. Så håller tummarna.
De tre bilderna visar ett område som är färdigtäckt och har såtts med gräsfrö, ett område som täcks med väven samt ett fult tomt område på vilket bara park - eller jätteslide växer.

En välkomnande gryta med blommor

Vad skall man göra med en stubbe som envist står bredvid infarten och ser allmänt störig ut?
Innan vi köpte torpet hade försäljarna röjt rejält på tomten vilket också innebar att de fällt träd. En stubbe stog irriterande där man svänger in på tomten och var en potentiell krockfara. Krisu försökte göra sig av med den men konstaterade att det nog inte var någon vits, den är där den är och vill inget annat...
Nåja, därav dilemmat. Försökte tänka positivt och beslöt mig för att upphöja stubben till en blompiedestal som välkomnar våra vänner till torpet. Så igår köptes det en pelargon, en nejlika och litet silver...(måste kolla namnet) som planterades i en gammal charmig gryta och därefter placerades på stubben.Resultatet är inte så pjåkigt och när de ännu får växa till sig litet så blir det säkert riktigt trevligt.
Envisa stubbar behöver med andra ord inte bara vara ett problem i denhär världen bara man ser på dem med nya ögon. Det får vara dagens visdomsord med en positiv snärt. :o)
När jag skrev inlägget började kugghjulen i min hjärna långsamt rotera och jag kom ihåg att jag någon gång i tiden köpt en emaljgryta för det här ändamålet på ett lopptorg (love 'em). Undrar var den finns nu. Visst skulle det se roligt ut med planteringen i en litet mer bohemisk turkos emaljgryta - om nu inte mitt minne sviker mig helt och hållet alltså.
Tänker koncentrera mig på att plantera perenner och inte köpa ettåriga prydnandsväxter som ofta behöver mer vatten än man hinner ge åt dem. Eftersom perennerna ännu är hutlöst dyra får de vänta till rean som brukar börja efter midsommaren. Kan knappt bärga mig!

Ett träd är planterat

Det var en skön känsla i dag att fara ut till en trädgårdsbutik och välja ut en bollpil till torpet. Har länge beundrat trädet eftersom det har en så vacker form även på vintern. Bollpilen planterade vi på ängen där den täpper till ett fult hål.
En trädgårdsmästare berättade en gång att träd kan ses som väggar och tak till en trädgård. Fastän de betyder mycket arbete om hösten skapar de en trygg känsla som åtminstone jag inte gärna vill vara utan. Dessutom är de ju vackra så...
På insidan av torpet började Krisu måla väggpanelen med den vita färgnyansen Damast. I morgon far han ensam dit för att arbeta i lugn och ro medan jag får försöka ta itu med hemmet.
Beslöt, medan jag ägnade över en timme till att klippa ned all jätteslide som hysteriskt vuxit under resan, att täcka över alla bestånd som inte växer på gräsmattan. Det här måste göras med ett tjockt material. Till jättesliden som växer på gräsmattan får jag ta till andra åtgärder. Man måste använda täckande material under två års tid för att få roten att dö, men det är värt det. Avskyr grejerna.
Läste under resan en ogräsbok och trodde till min fasa att en växt som växer rikligt på ängen var en sorts tistel - som är lika svårutrotad som jättesliden. Genom att ta hem en kvist och kontrollera så visade sig att den i varje fall inte är en tistel. Har ingen aning om vad den är men kunde i varje fall andas ut en aning.
Fick i dag också två glada överraskningar, den ena var att det växer midsommarros på tomten och den andra att där finns en lila syrenbuske. Härligt när naturen överraskar en på det viset!

En del av loppisfynden

Nu återstår att börja packa upp allt som man släpat hem från resan. Har turen att jag har en tålmodig man som inte bränner propparna över mina fynd utan istället gläds med mig.
Plockade fram endel av loppissakerna och tror att det mesta kommer att kunna användas. Lampan kommer att bli fin, den guldfärgade lampfoten måste putsas upp medan skärmen skall få en makeover. Den stora guldklumpen till höger på bilden är egentligen en hörnhylla som nog blir vit. Helt charmig i rätt färg.
Köpte också en urtavla till en retroklocka från 50-talet. Borde inte vara svårare än att köpa en ny klockmekanik och sätta den på plats. Hiljaa hyvää tulee alltså. Det är ett av många utmärkta finska talesätt som saknar god svensk översättning.
Och jo, den fina barometern är Krisus. Kan riktigt se framför mig hur han knackar på den varje morgon för att kolla vädret. Siffror och statistik är hans grej!
I morgon blir det trädköp och växter till en gryta som skall pryda infarten, hoppas att vädret håller i sig!

Home Sweet Home

Hemma igen! Det känns alltid lika skönt att komma hem trots att man har haft hur trevligt som helst på en resa. Redan då båten närmar sig Helsingfors möts man av en våg av sentimental fosterlandskärlek.
Men det är väl bra. Tänk hur hemskt det skulle vara att vara vara helt bedrövad vid hemkomsten. Det är ju i varje fall i hemmet som livet skall levas och inte under en härlig men ack så kort semester.
Det var roligt att se hundarna igen. De har varit hos bekanta som säkert har haft det fullt upp med våra små raringar... (tack, tack). Borde kanske hitta en mera sanningsenlig beskrivning på dem, men åtminstone så här efter en veckans frånvaro så känns det fint att se dem åter.
Bifogar en bild av Borgå som får presentera känslorna av att vara hemma. Kom att tänka på berättelsen om kvinnan som varit på semesterresa då kyrkans tak brann. När man kör in i stan så kastar man reflexmässigt en blick på kyrkan och gamla stan. Synen är vacker och bekräftar att man är i Borgå. Det gjorde också kvinnan men eftersom kyrkans tak brann upp under hennes resa i maj 2006 så återstod endast väggarna och innandömet. Synen av den taklösa kyrkan lär ha fått henne så skrämd att hon höll på att köra av bron. Vet faktiskt inte om storyn är sann men kan mycket väl tänka mig att man skulle ha blivit rejält chockad om man gått miste om nyheten. Trots att det "endast" var taket som brann verkade det som om hela kyrkan var borta. Fint att restaureringen är klar i varje fall.

En norsk visit

I morgon är det dags att säga adjö till Dalsland för vad som kan vara sista gången, ledsamt men ett faktum. Vi hann ändå roa oss i dag med en utflykt till Halden i Norge och Fredrikstens fästning där Karl XII stupade den 30 november år 1718. Det var kulan som man inte riktigt vet om den var norsk eller svensk.
Riktigt roligt med en norsk visit och när vi ännu fick uppleva Strömstad på den svenska västkusten i vackraste solsken var vi både nöjda och glada.
Krisu och Nenne fick äntligen njuta av äkta svenska frasvåfflor med grädde medan jag hittade en blomaffär med litet smått och gått till torpet. Vi måtte ha sett töntiga ut när vi kom gående med en hög rostig stav och en lika rostig kungakrona i en påse!
Skall börja packa ihop våra fynd så att de får plats i bilen. Sedan blir det väl ett besök på torpet så snabbt vi bara hinner.
Hittade en inbjudande svensk blomstersäng som skall bli canvastavla, de tycks finnas litet här och där de där blomstersängarna!

Skötteruds gård och Hoverud

På Skötteruds gård i Mellerud är det verkligen hemtrevligt på ett udda sätt. Mitt på gården står en totempåle, zebrorna skriar i kapp med åsnorna och påfåglarnas ljud ekar över lantgården. Krisu vaknar varje morgon vid sextiden av tuppen men jag sover som en stock - skönt efter en irriterande insomniaperiod före resan. Webbadressen dit är www.skotterud.se.
Det är mysigt här och rummet påminner om livet i vilda västern, med omålade väggar och möblemang som är ihopskrapat av begagnade möbler. Bekant och hemtamt alltså.
I dag har vi rest i barndomens fotspår och besökt Hoverud där det finns en akvedukt och imponerade höjdskillnader. Efter det var det dags för herrgårdsbesök och riktigt rofyllt att njuta av det praktfulla trädgården till Baldersnäs herrgård. Om man ännu hade flyttat påfåglarna och deras skrik dit hade illusionen om en engelsk herrgård varit total. Njöt gjorde man ändå men det gör man också här på Skötterud.
I morgon blir det en norsk visit när vi kör över till Halden för att ta del av Fredrikstens fästning. För Nenne och Krisu blir det första gången i Norge så det är litet kul. Vi skall också till Strömstad vilket jag ser fram emot. Den idylliska västkuststaden hör till de saker som verkligen imponerade på mig som liten.

Läckö slott

Det har blåst snåla kulingar i dag och man har fått hålla både i hatten och i paraplyet. Som tur bor vårt Bbl-paraply i baksätet och fick kämpa tappert mot vinden och regnet vid Läckö slott.
När jag var litet besökte vi en gång slottet och det gjorde ett stort intryck på mig. Dessvärre var det jag var mest imponerad av utetoan på västväggen och funderade länge och mycket över hur de vågade använda toan som hängde som ett fågelbo av trä högt uppe på den vitkalkade väggen.
Tyvärr så väckte den inte alls samma fascination hos mina resekamrater så kände mig aningen besviken. Fick dock se den åter och kunde denhär gången konstatera att den nog inte var så högt uppe som jag mindes.
Trots den lilla besvikelsen var det roligt att gå rundan inne i slottet och fundera hur det var att bo i det då det begav sig. Knappast alltför mysigt med få möbler, dragiga fönster och kalla golv.
Guiden berättade att adelsfamiljerna kunde liknas vid kringresande cirkusfamiljer och hade det mesta avsitt bohag med sig då de reste omkring till alla sina slott och gårdar. Därför var möblerna inte alltför många. De satsade i stället på gobelänger och mattor som förstås behövdes för att hålla värmen uppe.
Nenne var i retroheaven i dag då vi hittade en butik som sålde dataspel och retrospel som fick honom att se helt borta ut. Jag hittade två filmer jag länge velat köpa, Das Boot och Låt den rätte komma in, skoj! Har också gjort en hel del härliga loppisfynd som jag får visa senare. OBS, inte på Melleruds torg, några bord var inte ett stort lopptorg, men det finns ju som tur andra!

Ett stilla avsked

Viola Renvalls dikt Den allra sista gången fick mig nästan att börja gråta i dag. Vi var på urnebisättningen och tog avsked av min gudmor. Samtidigt var det ett farväl av Dalsland och en del av min barndom.
När en av våra Sverigebekanta lästen dikten var tårarna inte långt borta. Tänk att mitt förhållande till min gudmor - som verkligen inte var lätt - ändå betydde så mycket för mig. Och dikten, den är alldeles underbar i sin smärta. Vacker och sorlig med en liten ljusglimt i slutet.
Nu ser jag framåt mot morgondagen när det blir traditionell guidning på härliga Läckö slott. Nenne skall få en dos kulturhistoria men före det är det dags för ett stort lopptorg på Melleruds torg.
Hej då tant A-L!

Femhundra kilometer till andra sidan av Vänern

Befinner mig nu i Mellerud som finns i Sverige på den västra sidan av Vänern. Under den 500 km långa resan hit har jag hunnit förälska mig i rödmyllamålade torp med tegeltak, en önskedröm alltså.
Nåt telegtak blir det nog aldrig på torpet eftersom det skulle vara för tungt för den nuvarande takstrukturen. Ett oäkta plåtsådant, av bra kvalitet, kan jag ändå tänka mig!
När vi startade från båten var jag med om ett mycket roande tillfälle. Min man som förberett sig noga med att på datorn studera vägen, vägarbeten och ruttförslag fick plötslig höra att det skulle vara trevligt att köra på östra sidan av Vänern ner och på norra sidan tillbaka. Tror nog att jag aldrig tidigare har sett honom se så perplex ut, stackarn. Men den vägen for vi och trevligt var det också.
Målet för vår resa är en urnebisättning så det känns sorligt. Den är i morgon och ser inte helt fram emot det. Då sätts det punkt för en viktig del av mitt liv.

Jätteslide eller parkslide

Hittade i Wikipedia följande beskrivning av jättesliden "Jätteslide är en mycket storväxt, flerårig ört som har underjordiska utlöpare och bildar stora bestånd. Stjälken är grov, nästan bambulik, upprätt och kan bli mer än tre meter hög. Bladen är två till tre decimeter långa, bladskivan är spetsigt äggrund men saknar utdragen spets, och bladbasen är urnupen. Jätteslide blommar i september-oktober, med grön- eller gulaktiga blommor som sitter i greniga klasar i bladvecken. Jätteslide liknar en mycket stor och kraftig parkslide (F. japonica), men den senare har vita eller rödaktiga blommor och mindre blad med tvär eller kilformad bladbas."
Det kommer att bli ett krig innan växten är borta från trädgården oberoende om det är jätteslide eller parkslide på bilden. Jag har nämligen båda.
Vår gubbe och hans bror lär ha köpt dem för länge sedan och fascinerats över hur snabbt de växer. Så är det, de hade nog ingen aning om konsekvenserna.
Såg alldeles nyss att SYKE har gått ut med en varning för asiatiska växter som mina små telningar. Måste medge att det lilla exemplaret på bilden inte ser så farligt ut, en baby rentav. Men när man i beaktande att den kan bli upp till tre meter hög så.
I bakgrunden syns otydligt ett ormskinn så för att citera Krisu,
"de' var ängen de'". Den får bli gräsmatta/hundgård i stället.

Var det el!

Äntligen är elen till huset kopplad. Torpet har levt sedan då det blev ibruktaget år 1930 utan elektricitet och klarat sig rätt så bra. När några teknikberoende stadsbor köper det blir det förstås andra bullar. I dagens läge är det svårt att överhuvudtaget klara sig utan el och för att vara ärlig har jag ingen lust att ens försöka mig på det.
Eftersom det flesta inom renoveringsbranschen kräver verktyg som går med ström har vi fått koncentrera oss på lättare saker. Hoppas ändå att det snart börjar hända också inne i torpet.
Det trista är att elbolaget som nådeligen skall förse oss med ström skulle ha tagit 1200 euro för att göra kopplingen + förstås en massa för att dra el till stolpen samt öppna en ny anslutning. Därför har vi väntat till att någon av Krisus bekanta i branschen skulle göra kopplingsarbetet till en betydligt rimligare summa. Så nu är det gjort och vi väntar med tillförsikt på en ljusare framtid :o)!
Bilden av elskåpets insida är kanske ingen höjdare men betyder desto mer.

Rosenskottet nu och hur det skall se ut

På tal om Slow life är trädgårdsodling ett praktexemplar på att göra saken för att kunna njuta i framtiden. Det går inte att stressa med resultaten. Växterna kräver sin tid och så ock min rosenbuske som faktiskt ser just så anspråkslös ut som den nedre av bilderna visar.
Att den i framtiden skall bli en stilig rosenbuske med de ljuvliga rosa rosorna är en annan sak. Den övre bilden är tagen på Nennes konfirmationskalas och jag minns hur vacker jag tyckte rosen var i sin lilla vas och hur gott den doftade.
Eftersom vi inte hela tiden är ute i Strömfors så har vi ett fiffigt bevattningssystem, som jag en gång snappat upp i "Trädgårdsrutan" - visst hette programmet så.
Genom att fylla en flaska, vi använder petflaskor, med vatten, och placera den upp och ned i den våta myllan bredvid plantan bevattnas den så länge vattnet i flaskan räcker till. Roligt att se hur ett undertryck skapas i flaskan och den nästan är ihopskruttad när man kommer ut till torpet.
Exempelflaskorna i programmet var nog inte något så vardagligt som petflaskor. De fanns väl inte ännu på den tiden. Nej det var rödvinsflaskor som nu fått en ny uppgift i trädgården, aningen mer stämningsfullt än en mineralvattenflaska från Lidl!
Vad rosen heter vet jag inte ännu, får göra litet efterforskning!
Lägg märke gräsklipparen i bagrunden. Den hittade Krisu på en avstjälpningsplats och efter en rengöring, reservdelar för hela tio euro, så klipper den så att både gräs och jätteslide strittar.

Första fönstret påbörjat

Torpet ägdes tidigare av en äldre man/gammal gubbe som bodde i Sverige och endast på sommaren kom till Strömfors för att arbeta på huset. Under året brukade han samla på en massa material som han sedan tog med sig och använde för att reparera och förändra huset i äkta eko-bygganda. Pga det är fönstren inte alla lika varandra och kräver en ordentlig makeover innan de bildar en harmonisk enhet.
Eftersom de annars är i gott skick och har värmeglas kommer vi att behålla dem och endast bättra på deras utseende med små medel. Har börjat med det fulaste fönstret som bara bestod av två tomma rutor som stirrade ut mot gården. Nu har det alltså fått små rutor upptill.
Det jag gjort är att limmat med genomskinligt silikon lister på fönstret som hoppeligen kommer att ge litet själ åt det. Samma fönster kommer också att få en ljusblå fönsterlåda i trä.
De andra fönstren kommer att få samma kors som det lilla fönstret till farstun har men eftersom det här var så lågt så fick det räcka med de små rutorna upptill. Tycker att de ändå ser bra ut tillsammans.Dekorationslisterna över fönstret kommer också att bli litet finare men en sak i gången. På insidan är fönstersmygen mörkbetsad. Den skall bli skinande vit och kommer att bli en trevlig förvaringsplats för fina saker.
Listerna målade jag färdigt hemma i Borgå så det är bara att såga och limma upp dem. Märkte till min fasa att silikon inte alls torkar så snabbt jag trodde så det första steget blev att fästa listerna med målartejp på fönstret. Ett bra tips så att de inte börjar rinna ned och förstöra hela fönstret med fula silikonränder. I vanliga fall kan man ju ta ut hela fönstret men gubben vår har noggrant skruvat fast dem så görs det hela on location.

Rödmylla på "slottet"

Börjar sakta få en känsla av att vi bara arbetar ute medan det viktiga - interiören - får vara. Det är inte meingen men problemet är att det finns så mycket att göra ute som nu måste prioriteras. Och ärligen kan det vara svårt att klara sig utan en vettig utetupp!
Själv måste jag varje gång vi kommer ägna en timme åt att klippa av all jätteslide som hela tiden växer upp i trädgården. Jätteslide kallas också för fattigmansbambu och beskrivs på olika trädgårdsforum som ett helvete i trädgården. Kan bli över två meter hög och har rötter som går i våningar. Har en utrotningsplan som inkluderar starkare saker, men det får vi återkomma till på sensommaren. Då är den inte lika livskraftig som nu.
Idag har jag ägnat mig åt att ge mera själ åt ett fönster. Bilder kommer i morgon eftersom jag trött och råddig glömde kameran hemma.
Krisu har börjat måla Chateau Björkbacka med samma rödmylleton lidret på vår gård är målad i. OBS, på bilden är den litet grannare än i verkligheten då jag använt blixt och det har förvrängt färgen till det värre!
Frågan är nu den, skall alla byggnader få samma nyans röd, som nu verkar litet grann, eller borde torpet ha en annan litet mörkare och sobrare nyans?
Det blir något att grunna på framöver! Torpet är nu målad i flera olika nyanser och vill ha det enhetligt målat innan vintern är här!

Vilken dag!

Tack o lov att lördagens studentexamenfest är förbi. Den känns i hela kroppen än i dag. Själv sitter jag och huttrar i ett genomvarmt hus.
Huvudsaken är att Nenne fick mössan och till sin mors glädje ett stipendium. Dessutom hade vi en bra fest med härliga gäster, god mat och fin stämning, TACK ALLA. Men vad skönt att det är förbi. Det känns som om man skulle ha hangover trots att jag bara drack två glas champagne!!!
Eftersom Nenne vill anonym så sätter jag in en bild av studentkakan, choklad förstås. Hans favoritkaka :o)

Tystnad i huset

Trots all stress inför morgondagen har det äntligen blivit lugnare hemma. Teddy, 9 veckor, for äntligen iväg till sin nya familj och våra tikar är lugnare än på länge.
De är alltid extra alerta för ljud och främmande när det finns valpar och det är skönt av att åter kunna njuta av tystnaden.
Det bästa blir förstås att kunna tvätta golven, byta ut allt som går att tvättas och trösta sig med att vi först i vår planerar nästa kull. Då har man glömt allt stök och tar med kärlek emot de små liven igen. Och jo, pga Teddy så har vi inte kalaset här hemma, tiden skulle inte räcka till.
Äter hysteriglass inför morgondagen och bloggar. Borde göra studentkort till Nennes kompisar. Vi hittade med stor möda trevliga gåvor åt de duktiga pojkarna. Det här efter att ha sprungit igenom de flesta butikerna i Borgå. Vilken triumf när Nenne godkände dem!!!

I stormens öga

Det känns som om jag är mitt i stormens öga. Just nu är det lugnt men i går var det födelsedagskalas - ett mycket litet men dock - och i morgon är det studentkalas när sonen i huset får den vita mössan. Vet inte när jag har varit så nervös som jag är just nu och ser med fasa fram mot det hela.
Helst skulle jag vilja fly till Strömfors men det går inte så ser hellre tillbaka till gårdagen och den bästa av presenterna. En laddbar skruvmejsel. Den skall göra det möjligt för mig att gå från planeringssidan till själva arbetsgolvet. Tyvärr har jag ännu ovanan att be Krisu om hjälp när det behövs men nu får jag göra det själv istället. Å andra sidan var det han och Nenne som gav den så månne de inte hade en baktanke med det hela.
För födelsedagspengarna skall det också att köpas ett vackert träd som kommer att pryda den lilla ängen på gården. Det kinesiska ordspråket uppmanar ju en att plantera ett träd, då blir man lycklig, så...

Borgåsnäckan

Fläckig lundsnäcka (Arianta arbustorum), eller i Borgå allmänt kallad Borgåsnäckan är ett gissel och gör att jag inte kan flytta perenner från min mors trädgård till torpet. Vi bor på samma tomt som mina föräldrar och när jag kastar en blick ut så ser jag ett hav av perenner som man kan glädjas åt år efter år. Tänk om man bekymmerslöst kunde ta skott och flytta dem - hur lätt skulle det inte vara.
Har ändå flyttat ett par, den ena växten är en smultronsort med härliga ljusröda blommor och den andra är en rosenbuske. Rosen är en gammaldags ros som blommar med ljuvliga ljusrosa blommor- Den doftar riktig ros och inget annat. Vi fick skottet från min mammas väninna Urda som ännu på den tiden hade en äldre gård i Gamla stan. Antar att växten har ett mycket gammalt ursprung.
Får se om vi kan undvika att förflytta Borgåsnäckan till torpet. Där finns nog sådana. Hittade i våras två döda exemplar som nog hamnat där på andra vägar än med oss. Vill ändå inte ha en snigelinvasion (eller snäck- som det lär heta på riktigt) i torpets trädgård. På tomten i Borgå plockar min mor varje morgon ca 60 stycken sniglar som tyvärr går ett öde värre än döden till mötes på ett mycket ickeekologiskt sätt...

Chateau Björkbacka

Vår eleganta utetoalett byggdes i Borgå och transporterades under veckoslutet med stor möda till torpet. Ekipaget med bil, stor släpkärra och en utetoalett väckte minsann en hel del uppmärksamhet i trafiken. Resan räckte för vi kunde inte köra mer än 60 km i timmen.
Nu är tuppen i varje fall där och snart skall den få en grund och den tillhörande komposterande lukt- och flugfria toaletten som jag desperat behöver för att klara mig. Har vuxit upp under somrarna med en mycket motbjudande toa som först under de senaste åren blev utbytt till en komposterande dito. Detta har lett till att jag knappt klarar av att besöka en bajamaja utan att kasta upp.
Men i Chateau Björkbacka (som nästan är den största byggnaden på tomten) så skall det alltså bli annat ljud i skällan, och inredas skall den också. Mer om det när arbetet framskrider.
Ritningar till utedasset finns på adressen http://www.byggbeskrivningar.se/ och får användas med risk för att där kan finnas fel. Vårt är en litet modifierad modell för att anpassa våra behov.

I dag blir det en launch av reklamtidningen Idylli i Borgå. Jag har höga förväntningar på den för den är gjord av skickliga personer med visioner så det blir riktigt spännande. Skall klä upp mig och frottera mig med andra inbjudna innan jag återvänder till vardagen här hemma.

En kväll på torpet

Min man Krister, alltid kallad Krisu, och jag for på kvällen till torpet för att varva ner efter en stressig dag. Blev så glad när jag såg att tulpanerna, vars lökar jag litet styvmoderligt planterade i höst, hade slagit ut. Då var tanken att glädja mig själv och familjen med blommor på våren. Nu har vi ju blivit bortskämda med en fin blomsterprakt och några enstaka tulpaner gör varken till eller från.
Blev ändå glad över blommornas vackra gula färg med rosa inslag. Hade ingen anig att jag planterat något så fint. Det enda jag minns var hur jag från en hylla med blomlökar ryckte till mig en storpack med flera sorter.
Vad kan man annat säga att det var en stund av odlingslycka för en trädgårdsmästare som nog inte har gröna fingrar.

Inspirationskällor igen

Att bli inspirerad är för mig en av drivkrafterna i livet. När jag är inspirerad så flyger tiden och jag kan inte koncentrera mig på något annat än det jag tänker på. Ibland är det ändå litet si som så med inspirationen och då kan inredningstidningar vara ett bra sätt att hålla humöret uppe.
Mina favorittidningar är för tillfället Lantliv och Drömhem & trädgård som också ger vettiga inredningsalternativ till mänskliga priser. Alltid handlar det inte heller om att söka inspiration då man fåfängt bläddrar i de glassiga tidningarna. Det kan lika gärna vara en flykt från verkligheten till en annan värld som det kan vara roligt att få se en liten glimt av. Särskilt då en mörk höstdag då allt känns lika botten som vädret är.
Mina finaste upplevelser med inredningstidningar är under sommaren som jag brukar köpa inpackade dubbelförpackningar och ta med dem till mina föräldrars sommarstuga. Sedan är det bara att njuta av sol och mammas blåbärspaj medan mamma och jag sitter i solen på terassen och bläddrar i inredningstidning efter inredningstidning!